Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vår första dagliga tidning. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FÖRSTA DAGLIGA TIDNING.
499
om det mottagande han rönt i
Kristianstad. Om tilldragelserna i Stockholm
näm-des ej ett ord förrän den 22, då
konungens proklamation var införd. Därefter
följa åtskilliga kungliga bref och tal,
småningom komma allt flere insända
fröjde-betygelser på vers och prosa och
redo-görélser för glädjefester i landsorten.
Efter revolutionen kände sig Pfeiffer
något tveksam, om tryckfriheten
fortfarande ägde bestånd, som man kan finna
därutaf, att han hos kanslikollegiet
förfrågade sig, huruvida han finge trycka
de mellan svenska och danska hofven
växlade deklarationerna. Det kan i detta
sammanhang nämnas, att C. Fr. Scheffer
stundom begagnade sig af Dagligt
Allehanda för offentliggörande af anonyma
uppsatser i dagens frågor och längre fram
(1781) uppträdde Gustaf III själf med en
likaledes anonym artikel (på franska!), däri
han i en mycket patetisk stil framhåller
vådorna af tryckfrihetens missbruk,
hvilken för öfrigt vid denna tid redan var
betydligt inskränkt.
Nyheterna från hofvet äro rätt talrika,
och åtskilliga vittnesbörd skulle kunna
framdragas om Gustafs popularitet redan
före revolutionen. Efter densamma är
förtjusningen naturligtvis i stigande. »Skrif
om Gustaf», utbryter en entusiastisk
insändare 1773, »och Ni skall få flere
tusende nya läsare». Äfven öfriga
personer inom kungliga familjen firades i
skilda kretsar. T. ex.
»Gäldstufwan den November [1770]
Så snart det glada ryktet om Sweriges
Arf-Prints och Stor-Ammirals, wår ömt
älskade Prins Carls lyckliga återkomst til
Stockholm, hunnit innom Gäldstufwan,
samlade sig samtelige Bysätte, at gemensamt
dela fägnaden öfwer en så kär tidning.
Gäldstufwan illuminerades med liten
kostnad, men med fullkomligaste
underdånigaste wälmening.
Wid den måtteligaste förplägning kän-
des den öfwerflödigaste glädje; Ty det
kära carla-namnet war Själen åt den rena
wällust, som här wankade och
wälsig-nelser öfver Prinsen, glädje-tårar och
hjertans ömma känslor, som ej kunna
be-skrifwas, den yppersta wälfagnad», o. s. v.
Stockholms-notiserna i öfrigt inflöto
ganska oregelbundet; de omtalade
utnämningar, bysättningar och dödsfall,
slagsmål och olyckshändelser kort och godt,
t. ex.: »I går middagstiden kl. emellan
2 och 3, hände sig att en Wed-trafwe
åt Lejon-sidan rasade neder, som 16
Personer arbetade på at uplägga, dock
blefwo allenast 2:ne Hustrur något qwäste
och sårade».
Nyheter från landsorten förekommo
mycket sällan; de afhandlade t. ex.
skörden, sillfisket, akademiska fester i Upsala
och Lund. Under år 1777 infördes en
serie korta artiklar om fruntimmersmoder
med illustrationer.
En knapphändig utrikesafdelning,
några riksdags- och hofnyheter och en illa
skött notisafdelning, det var ungefär
utgifvarens hela bidrag. Några redaktionela
ledare förekommo aldrig. Redaktionen
bestod sig icke såsom sådan med några
åsikter i hvad mål det vara måtte, än
mindre påtrugade läsarne dem, och
öfverhufvud sammanföll utgifvarens verksamhet
nästan med korrekturläsarens. Om vi
dock i dåtidens Allehanda finna alla möj
liga frågor afhandlade, likaväl som i
nutidens, så tillkommer förtjänsten däraf
insändarne.
Då Stockholms-Posten, Lenngrens och
Kellgrens organ, hösten 1778 startade,
påpekades i anmälan, att man skulle »utan
betalning och oförfalskadt införa hvad
som helst våra landsmän behaga oss
tillsända», och att bladet sålunda
’redigerades af allmänheten’ har sedan ofta
framdragits för att förklara och urskulda vissa
fel och brister. Detta förhållande var
emellertid intet för denna tidning ensamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
