Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf II Adolf. Af Harald Wieselgren. Med 22 bilder - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
harald wieselgren.
såren och kurfurstarne i konventet kommo
konungen tillhanda med anmaning att
lämna riket, så skulle han få fred. Men
därför hade han icke gjort sig ali mödan,
att han så »disreputerligt» skulle sluta.
»Vi äre fördenskull i den mening»,
skrifver han den 8 okt. från Ribnitz till sin
kansler, »at vi ingen förlikning med desse
våre fiender kunne ingå, med mindre än
att öfver hela Tyskland en ny
religionsfrid måtte blifva erhållen och
confirme-ret, och at våre granner och nabor i
de-res förre stånd och vilkor sättas måtte,
så at vi, igenom deres trygghet, säkre
och trygge i vårt fädernesland vara
måtte.» Att vinna sådant erfordras att
låta kejsarens arfländer och »det katolska
klerckeriet» (de andliga kurfurstendömena
och biskopsstiften i öfre Tyskland) själfva
bära krigets tunga, som hittills
Nordtysklands protestanter måst vidkännas.
Och för att komma så långt redan nästa
år uppgör konungen en strategisk plan,
enligt hvilken fem arméer skulle
samtidigt, under hans öfversta ledning,
operera mot kejsaren och ligan, en plan som
dock icke kom till utförande. De båda
protestantiska kurfurstarne, Georg
Vilhelm i Brandenburg och Johan Georg i
Sachsen, långt ifrån att stödja
»befriaren», gjorde allt hvad de förmådde att
hindra honom.
Tunga stunder kommo ock öfver
Gustaf Adolf. Det var i en sådan stund
han i den lilla staden Gollnov, nordost
om Stettin, den 4 dec. 1630 med egen
hand, trots smärtorna af kulan från
Dirschau, till Oxenstierna skref det rörande
brefvet, ur hvilket så ofta citerats de ord,
som »den naturliga kärleken» pressat ur
hans hjärta vid åtanken på krigets och
lifvets osäkerhet; hans samvete bär
honom vittne, att han alltid älskat sitt
fädernesland och »i världen ingen annan
skatt sökt hafver, än att göra tillfyllest
mitt stånds plikt, däruti Gud mig hafver
låtit födas». Hans stånds plikt emot
fäderneslandet kräfde nu att hvarken
skona sig själf eller sitt folk för att
be-trygga dess nationela och religiösa
oafhängighet, och som han såg saken i stort,,
ville han så omgärda Sverige med
bastioner på andra sidan Östersjön, att
Sveriges krona och ingen annan skulle
det hafvet behärska.
Utan bundsförvandter hade Gustaf
Adolf hunnit tillbringa mer än ett halft
år i Tyskland, men den 13 januari 1631
afslöt han en förbunds- och
subsidie-trak-tat med Frankrike. Det var honom visst
icke angenämt att få en sådan medregent
öfver sina planer, men penningebehofvet:
tvang därtill vida mer än fiendernas makt.
Tilly hade emellertid nalkats ifrån
öfre Tyskland och verkställt sin förening
med Schaumburgs, f. d. Contis, trupper.
Gustaf Adolf lämnade nu Horn i lägret
vid Oder, gick med en del af hären
uppåt Mecklenburg, där han intog
Mal-chin, kort efteråt Demmin, som
försvarades af 4,000 man kejserliga trupper.
Tilly drog efter, som Gustaf Adolf
beräknat; strax tågade konungen tillbaka,
åt Oder, angelägen att icke Tilly skulle
hindra honom att få Frankfurt i sitt våld.
Konungen tog också både Frankfurt a.
d. Oder och Landsberg, men Tilly
återtog en af svenskarnes eröfringar i
Mecklenburg, Neu-Brandenburg, och
nedsablade där 2,000 man. Därefter tågade
han nedåt Magdeburg, dittills belägradt
af Pappenheim med en mindre styrka,
så att garnisonen under den af Gustaf
Adolf sände kommendanten
Falkenberg-kunnat göra flera lyckliga utfall för
inbringande af proviant och furage.
Magdeburg var ett ärkebiskopsstift
och en betydande handelsstad, som gjort
sig tämligen oberoende af ärkebiskopen,
eller, som han i stiftets protestantiska tid
kallades, administratorn, utan att dock
blifva erkänd som fri riksstad. Restitu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
