Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf II Adolf. Af Harald Wieselgren. Med 22 bilder - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
harald wieselgren.
att stärka sin militära ställning, dels som
insamlingsorter för munförråd. Främst
gällde det Küstrin och Spandau, Georg
Vilhelms fästningar, Kurfursten hade
alltifrån början af 1630 varit sökt om
allians, men ständigt begärt att få vara
i fred. Nu tågade Gustaf Adolf själf mot
Berlin; under det hans trupper lågo
utanför stadens portar, förhandlade han med
den räddhågade och ovillige svågern i
hans eget slott och tvang honom att
temporärt öfverlämna fästningarne.
Kurfursten skref genast till kejsarn och bad om
ursäkt: han hade sökt »dilatoria so gut
er es gekonnt»!
Detta var den 4 maj; redan den 6
stodo svenskarne i Spandau. Nu tog
sachsiske kurfurstens hinder vid. Gustaf
Adolf fordrade tillgång till Wittenberg
och Dessau och förening med åtminstone
en del af kurfurstens armé; »trognare
general, än konungen af Sverige, kunde
kurfursten aldrig få», och konungen
förband sig att, när han befriat Magdeburg,
öfverlämna det åt kurfursten och hans
unge son, som blifvit af de evangeliske
utsedd till ärkebiskop af stiftet.
Men Johan Georg, den eländigaste
karakter bland alla dåtidens tyska
furstar, som vållade Gustaf Adolf så stora
Kurfursten Johan Georg af Sachsen. Samtida kopparstick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
