Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Växtlifvet i folkets tro och diktning. Af Eva Wigström (Ave). Med 9 vignetter, tecknade för »Ord och bild» af Gunnar G:son Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTLIFVET I ’ FOLKETS TRO OCH DIKTNING.
17
Assa foetida) gör rökelse och röker där
de haft sitt tillhåll. Det vore ett lagom
straff, om man bara hade till hands
fröhuset af spikklubban, vuxen på
kyrkogård, och med denna klubba gaf sådana
onda människor ett slag i hufvudet. De
skulle genast dö af ett sådant slag, det
är väl sant, men hade de väl bättre lott
förtjänt, de eländige, som ej äro värda
att se gräs gro?
Lugn och ljuf är den årstid, då linet
växer på marken, ty under dessa
månader råcla ljusets makter öfver mörkrets.
Men äfven linets frö besitter makt öfver
de af andevärldens invånare, som ej vilja
hålla sig borta från jordlifvet, och det
hvita, solblekta linnelärftet äger krafter,
hvilka betvinga de hemlighetsfulla
vidunder, som bevaka gömda skatter.
Den underfulla midsommarkvällen
sänker sig öfver skog och sjö, öfver berg
och dälder; snart kommer den natt, då
allt i naturen har lif och utvecklar
mystiska krafter. Se dig väl fore,
människobarn! Akta på tingen, nu kommer
stunden, då du kan förekomma mycket ondt,
få veta något om framtiden och äfven
vinna praktiska fördelar.
Passa på ormbunken, om du kan, i
fall du i skogen binder kryddkvasten,
som under hela året är god att röka med
bland husdjuren. Men tag för säkerhets
skull tre fyrväpplingar i fickan, i fall din
väg går förbi den där torftäckta kojan,
du vet, där dödens träd, den lilla
aromatiska cypressen, gror i sin kruka i
Ord och bild, J:c årg.
fönsterkarmen. Kanske gumman, som
bor därinne, just håller på med
ögon-förblindande konster och framtrollar ting,
som blott äro skenbara; fyrväpplingen
gör dig klarsynt och oberörd, så du kan
le åt henne. Skratta dock ej högt, ty
det är ej så otroligt, att där emellan
taklök och tjärblommor oskyldiga lif på
västra sidan af taket gömmes en från
kyrkogården hemtad dödskalle, fylld med
grafmull, i hvilken hon under
besvärjelser sått ärter, som skola mogna till
olycksbringande skörd. Slå kors för dig
och gå förbi utan att se tillbaka!
Likt guld och silfver skimrar det vid
vägkanten, men rör ej guldet; det är
villervallan, förargelseblomman (Galium
verum), som bringar oreda och förtret
in i huset, när helst hon kommer in.
Våra förfäder kände denna hennes
egenskap och läto ej narra sig af det namn,
Roms präster gåfvo henne: »Marias
sänghalm». Jo pytt! Den heliga jungfrun
rörde säkert aldrig vid ofridsbringerskan.
Den silfverskimrande blomman där
bredvid kan du lugnt sätta in i den
krans af nio slags blommor, som du i
afton under tystnad vill binda och lägga
under din hufvudkudde. Ända tills för
femtio år sedan bar vår hvita fältblomma
sitt urgamla namn: Balders brå; så
började folk, som ej kände stort till den
hvite guden, men väl till: »Kommer,
kommer inte?» ändra namnet till
Balders-språk. Det är våra förfäders heliga
blomma, därför skulle hon omdöpas af
de kristna prästerna och gjordes till en
symbol af tonsuren, kallades prästskalle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
