Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Växtlifvet i folkets tro och diktning. Af Eva Wigström (Ave). Med 9 vignetter, tecknade för »Ord och bild» af Gunnar G:son Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTLIFVET I ’ FOLKETS TRO OCH DIKTNING. 33
trådar kring rågstrå! Stackars
glädje-törstande människobarn! Måtte stråen
med den röda tråden ha vuxit långt förbi
sorgens svarta tecken, när ni i morgon
afton syna dem! Se så, nu äro vi vid
vårt tillfälliga hem! I trädgården
hvi-skas och skrattas mellan syrener och
jasmin; det är några ungdomar som af
nio grässtrån binda hvad de kalla
önske-krans. — Så flackt och tomt det gamla
orakelspråket nu blifvit! Seden finnes
kvar, men den gamla symboliken,
anden däri, har försvunnit med poesiens
Vineta, och till oss gamla hviskar han
stundom ur det skimrande djupet, att i
sjunkande sekelkväll skall blott fröet
läggas till den underfulla fyrväppling, som
en dag skall återgifva folken deras sunda
andliga syn. Då skall åter Vineta stiga
ur djupet.
Midnattstimmen är längesedan
förliden, ungdomen slumrar på magiska
kransar och drömmer om kärlekslycka;
men husmodern är redan ur bädden för
att taga in sina hvita dukar, genomvåta
af midsommarsdaggen.
»Jag samlar in jäst», säger hon med
en mångårig erfarenhets trygga ton. »I
natt har allt i naturen lif, själfva
vattnet blommar, och af dess hvita skum blir
äfven jäst, men jag föredrar
midsommarsdaggen.»
Visste hon då, att jästen räknas bland
växtrikets alster?
Nej, visst inte, men folktron är i
många fall sä underbart klarseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
