- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
42

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - 1897 års utställning. Af E. G. Folcker. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

E. G. FOLCKER.

till detta. Ett rikligt ljus strömmar ned
genom takets glasfönster och fyller det
i ljusa, lätta toner hållna rummet med
dess oändliga mångfald af den svenska
industriens yppersta alster.

Tiden förbjuder oss att nu taga dessa
i närmare skärskådande. Ehuru vi ha
flere utgångar att välja, gå vi ut samma
väg vi kommit in och ställa sedan våra
steg åt vänster förbi kvinnornas
paviljong bort till den breda trappan där
mellan träden. Vi stiga upp för denna
och befinna oss å viadukten öfver
Djur-gårdsvägen till annexområdet pä
saltsjösidan. Den tafla vi här se framför oss
är anslående på ett annat sätt än den
vi nyss lämnat. Till höger hafva vi
härens och flottans utställningar med deras
hotande innehåll och allvarsamma
arkitektur, på udden längst till vänster hvilar
maskinhallens mäktiga koloss och bortom
förgrundens gräsmattor den vida utsikten
öfver Strömmens skiftande vatten med
pansarbåtar och torpedos för ankar,
Ka-stellholmens branta kontur och södra
bergens sluttningar i fjärran. Nedkomna
stanna vi en stund framför maskinhallen,
ett praktstycke af djärf och originel
konstruktion. Helt och hållet utförd i
järn och glas, förenar den väldiga
byggnaden spänstighet och elegans i former
med styrka och gedigenhet. Det bredt
sluttande glastaket följer i rät linie
sidofasadens rutvis indelade väggfält, och
öfver hufvudfasadens gafvel höja sig
smäckra tornlika ståndare, krönta af
glober och förbundna med genombrutna,
galleriartade skärmar; ingångarna bildas
af kolossala hästskobågar. En blick i
det inre visar oss ett enda oerhördt stort
rum, hvars tak stödes af smärta
kolonner, som äfven uppbära de högt belägna
åskådaregallerierna. Från det förvirrande
vimlet och bullret af maskiner härinne
vända vi kanske något uttröttade tillbaka
i det fria och finna då strax bredvid en

tillflyktsort af behagligaste art för hvila
och rekreation. Det är konsthallen som
visar oss sina hvitskimrande murar
mellan grönska och blommor. I klassisk
enkelhet höjer sig den breda fasaden utan
all indelning af fönster, pilastrar eller
dylikt, endast krönt af en bred fris i
reliefdekoration. Till höger sammanbindes
den med maskinhallen af en något
tillbakaträdande kolonnad eller loggia i
rikare ornamentik men äfven denna helt
hvit. Då vi inträda mellan de två
ståtliga standarståndarne och under
portens ornerade krön, finna vi oss plötsligt
skilda från det bullrande, rörliga lifvet
därute och kunna tro oss förflyttade till
det soliga lugnet i konstens eget hemland.
En liten gårdsplan med hviloplatser,
anordnade mellan palm och lager, omgifves
på alla sidor af murar och kolonner i
enfärgadt hvitt. I dess midt uppkastar
en fontän sina fina vattenstrålar, och här
och där mellan växtgrupperna skymtar
en staty i brons eller skimrande marmor.
Endast det skyddande glastaket förvissar
oss om att vi ej befinna oss under
söderns ständigt klara himmel. Midt för
är ingången till de svenska
konstnärernas rymliga utställningssalar, till vänster
träffa vi norrmännen, till höger danskarne
och på sidan om dem de öfriga
ländernas konstnärer. Men vårt »dolce far
niente» härinne får denna gång ej bli för
långt, det gäller att se allt som ses kan
af utställningens många anordningar; och
redan utanför porten af konstens tempel
finna vi en af de säkert mest gouterade
af dessa anordningar. Det är den lilla
måleriska trappuppgången med sina
pa-viljonger och sin bro öfver till ett annat
konstens tempel, dit både svenskar och
främlingar redan länge vallfärdat,
nämligen Hasselbacken. Så återkomna till det
stora hufvudområdet, passera vi nu förbi
baksidan af industrihallen, där vi
igenkänna en gammal bekant, det biologiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free