Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 4 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.
6 I
Bedrägeriet blef dock snart
upptäckt. Beställsamma tungor
underrättade drottningen, att
Vaini befann sig lifs lefvande
i Subiaco. Man hade således
drifvit gäck med henne — var
det väl möjligt? Merola, som
kallades till räfst, nekade i
början, men af hans intrasslade
svar begrep Kristina sanningen.
I vredesmod reste hon sig upp
från stolen, gick hastigt några
steg fram med sträckta
händer och utspärrade fingrar,
liksom för att gripa Merola i
strupen — och föll afsvimnad till
golfvet. — Detta skedde clen
14 april 1689.
Om den sista sjukdomen,
som nu följde, är föga bekant.
Att, såsom stundom sagts,
Mo-naldeschis minne skulle ha förbittrat
Kristinas sista stunder, är antagligen en
dikt. Åtminstone finnes därom ingen
trovärdig anteckning. Det hade för öfrigt
icke öfverensstämt med Kris]tinas karakter.
Hon betraktade ständigt den olycklige
stallmästarens död som verkställandet af
en rättmätig dom, alldeles s-om hon skulle
ha gjort med Vainis. Troligen var hon
mesta tiden sanslös, eftersom inga ord af
henne bevarats från dessa dagar. Hennes
biktfader, karmelitermunken Slavata, var
hos henne till det sista, talande, heter
det, till henne på latin, franska och tyska.
Svenska skulle ej höras vid hennes
dödsläger. Kristina mottog sakramenten och
påfvens välsignelse med lugn och svarade
ordentligt på bönerna i de döendes officium.
Kanske kände hon, såsom vår snillrike
skald sjungit:
»Det bör ej kännas tungt att vandra
sen lycka, makt och ära gått förut.
Du är så arm, Kristina Alexandra,
då skådespelet lider mot sitt slut.»
Klockan sex på morgonen den 19
rummet där kristina dog. teckning efter nuvarande
tillståndet af s. kristenson.
april 1689 lyfte hon den vänstra handen
till halsen och utandades helt stilla sin
sista suck. Azzolini hade, ehuru själf
långt ifrån frisk, vakat dag och natt vid
hennes bädd. Hans trohet är det
försonande ljuset i mörkret af tomhet, flärd
och brott kring den döende drottningen
från främmande land. Hur ängsligt skall
ej det bristande ögat hafva hvilat på hans
rödkantade röck! Där klappade dock
ett hjärta, som sörjde henne.
Rummet, där Kristina dog, ligger mot
söder i palatsets första våning näst intill
sydvästra hörnrummet. Två kolonner
med förgyllda korintiska kapitäl dela
det i två, hvardera hälften täckt af ett
särskildt hvalf, prydt med fresker, i hvilka
Zuccaris pensel framställt bibliska scener,
omgifna af medaljonger med helgon och
madonnan samt af grotesker med lekande
nymfer och tritoner. Det är ej ovanligt
stort (9 m. x 5,40 m.) men soligt och gladt
och hade på Kristinas tid en härlig
utsikt. Nu användes det för galleria
Cor-sinis tafvelsamling och är fullt af por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
