Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDRINE HENRIETTE SPARRE.
I I I
möjligen äfven en liten äregirig
förhoppning. Grefvinnan Sparre drömmer
nämligen om intet mer eller mindre än att
blifva statsfru vid Gustaf III:s hof. Den
13 oktober kan hon meddela, att
konungen med mönster hämtadt från
Frankrike ämnar skapa dessa befattningar, och
uppriktigt tillägger hon: »c’est une chose
que j’aimerais bien à devenir.» Men på
samma gång tager hennes medfödda
stolthet och värdighet ut sin rätt: »il faut
aussi vous avouer que j’ai trop
d’ambi-tion pour faire aucun pas pour le
de-mander, je m’en reprocherais
éternelle-ment, pius il comblera les autres de
graces et de bienveillances pius je lui ferai
ma cour et paraitrai contente.» Allt efter
styrkan af kungliga nådevedermälen
mäter hon sina förhoppningar, och ännu en
gång med en af dessa tvära
omkastningar i tanken, som äro henne egna,
återvänder hon till samma ämne: »si je vous
annonçais un jour que le Roi m’avait
nommée dame de Palais, aimeriez-vous
cela, non, non cher coeur, cela ne
vien-dra pas jusqu’ å moi.» Denna sista
förmodan skulle äfven besannas; grefvinnan
Sparre blef aldrig statsfru vid Gustaf III:s
hof; och det må väl lämnas därhän, om
hon ens skulle passat därtill. Den, som
i likhet med henne föredrog att stanna
hemma framför att med det öfriga
hofvet dela Gustaf III:s glädje den stora och
af honom med spändt intresse afvaktade
dagen (d. 18 jan. 1773), då den svenska
operan skulle invigas, tyckes minst af allt
ägnad att tillhöra den konst- och
teater-dyrkande konungens intimare krets. »Je
n’aime pas å donner 9 daler pour aller
m’ennuyer» — är det betecknande om
än något prosaiska skäl som hon anger
för sitt uteblifvande från
opera-föreställ-ningen.
Hvilka bevekelsegrunder som än
hafva spelat in i Alexandrine Sparres
åskådningssätt, ett är visst, att för det närva-
alexandrine sparre.
Tillhör första kammarens talman grefve
Gustaf Sparre.
©
rande tillhör hon konungens hängifnaste
beundrare. Med största uppmärksamhet
följer hon alla hans förehafvanden. Hans
vistelse på Ekolsund under oktober månad
1772 uppfyller henne med oändlig ledsnad:
»c’est un vide après lui, qui n’est pas
possible d’exprimer» — skrifver hon den
19 i nämnde månad. Och då han snart
åter — den 25 oktober — vändt tillbaka
till Stockholm, har det skett till »la
grande satisfaction de toute la ville;» hon är
icke litet sto]t, när konungen efter en
»diner publique» talat med henne längst af
alla: »tout le monde fixait les yeux sur moi
et il accompagnait tout cela d’une mine
si gracieuse, cela me fit tant de plaisir.»
En längre skilsmässa är förestående; den
7 november skall konungen företaga sin
länge påtänkta Eriksgata. »Le Dieu
puis-sant soit son guide et le ramène bientot
à nous» — utbrister hon med anledning
häraf. Och vid hans återkomst följa ånyo
utbrott af hennes hänryckning. Ja,
hennes blinda beundran går till och med så
långt, att Gustaf III i ett af brefven
framställes för Johan Sparre som ett
efterföljansvärdt mönster af sparsamhet och
hushållsaktighet, ett omdöme som nog i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
