Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io 6
J. J. ALBERT EHRENSVÄRD.
grefve johan sparre.
oljemålning af l. pasch d. y.
Originalet å Tosterup.
skänka honom en engelsk kaross, som
annars måste inköpas, äfvensom
»quel-que pièce de damas vert pour un lit
pour moi»; men ju längre tiden lider,
desto svårare tyckes det blifva för henne
att hålla modet uppe; och särskildt de
sista brefven frammana för ögat en i
lifliga färger hållen bild af en kvinna,
som ensam under farliga krigstider
dväljes på ett öfvergifvet landtgods.
Äfven denna gång äga Alexandrine
Sparres bref vid sidan af det
kulturhistoriska intresset ett sådant af mer
offentlig art. Vi erinra oss, hurusom
hennes bref under vintern 1772—73
öfver-flöda af loftal öfver konungen. I detta
afseende bilda de nu föreliggande den
bjärtaste motsats. Mycket hade växlat
under de femton år, som förflutit sedan
dess, och liksom då afspeglar äfven nu
Alexandrine Sparres tänkesätt den
allmänna tidsströmningen. Särskildt inom
det stånd, hon tillhörde, var missnöjet med
konungen, såsom bekant, i ständigt sti-
gande vid denna tid, som ju blott låg några
få månader skild från den ohjälpliga
brytning med aristokratien, som skulle
inträffa vid 1789 års riksdag. Klagomålen
mot Gustaf III återkomma ständigt i dessa
bref, mot denne »roi ingrat, qui ne fait
qu’exposer ses sujets sans se mettre en
peine de ce qui leur va arriver». När
Johan Sparres frånvaro mot hennes
förhoppningar förlänges äfven efter
krigsrörelsernas upphörande, skyller hon detta
på konungen; ja, i sin förtrytelse
häröfver hotar hon till och med att skrifva
ett bref till denne och det i sådana
ordalag, »qu’il n’en aura pas eu de sa vie,
je lui dirai la bonne vérité, il n’a qu’ à
dire et penser de moi ce qu’il voudra,
je m’en moque car je ne me soucis pas
qu’un fou dit ou pense».
I så häftiga ord gaf sig hennes
missnöje luft; det delades äfven af hennes
anhöriga och skulle under de följande
åren än ytterligare ökas. Den Sparreska
familjens ställning till konungen under
denna häftiga brytningstid är så typisk
för den svenska aristokratien, att den väl
förtjänar att omnämnas. Mellan
konungen och Johan Sparre lär redan — om
man får tro Barfod — under vistelsen i
Göteborg ett spändt förhållande varit
rådande. Väl hade Sparre därstädes
uppträdt med sin vanliga kraft och
duglighet, om också den bild, hvaraf den
ofvannämnde minnestecknaren begagnar
sig, måhända är något öfverdrifven, då
han liknar honom vid ingen mindre än
»Hannibal på kullarne af Apenninen»!
Men å andra sidan skulle han, enligt
Barfod, äfven här råkat glömma de rätta
proportionerna, hvari hans vin borde
uppblandas med vatten, och i hetsigheten
piskat upp en magasinsförvaltare, en sak,
som skulle ådragit honom en skrapa af
konungen och äfven väckt ett obehagligt
uppseende i staden.
Härmed vare huru som hälst, på vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
