Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Planetsystemets framtid. Af N. V. E. Nordenmark. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANETSYSTEMETS FRAMTID.
Il 9
terna kretsa fortfarande kring sin en gång
mäktiga och lifgifvande centralkropp,
hvilken nu själf är lika arm och utfattig. Och
pä denna tröstlösa likfärd lysa endast
him-lapellens svaga stjärnor, vintergatans
dunkla färgspel.
Vi kunna nu emellertid uppkasta den
frågan: kan planetsystemet, sådant det
från begynnelsen är hopfogadt, hålla ihop
så länge, som vi antagit, utan att ramla
sönder och störta tillbaka in i solen,
eller, om det nu kan hälla samman så
länge, skall denna kretsdans evigt
fortfara? Månne ej planeterna åter förena
sig med sin moder solen? Den frågan,
frågan om planetsystemets stabilitet, är
synnerligen svår att besvara. Poisson och
Laplace, två franske matematici och
astronomer, ha liksom flere efter dem
sysselsatt sig med detta invecklade problem.
Det lyckades dem äfven att bevisa, att
systemet bör hålla ihop under en mycket
lång tid utan att störta samman, men
deras bevis gäller bland annat endast
under antagandet af att rymden är
absolut tom. Sedan lång tid tillbaka har
man likväl sett sig nödsakad att antaga,
att världsrummet ej är tomt, utan fylldt
med ett ämne i finaste fördelning, så
tunnt att det vore ovägbart, och att detta
ämne äfven inträngde mellan hvarje kropps
atomer. Man har gifvit det namnet
världs-etern. Förmedels denna eter skulle
värmet, ljuset och elektriciteten fortplantas
från världskropp till världskropp; ja,
man finge äfven tänka sig, att den i
materien inneboende allmänna gravitationen
utöfvar sin verkan från kropp till kropp
just medels denna eter. Man kunde nu
frukta, att hur tunn och fint fördelad denna
eter än är, den likväl skulle kunna
åstadkomma ett om än ringa inflytande på de
kosmiska rörelserna under millioner eller
låt oss säga milliarder af år. Man kan
ju lätt inse, att i sådant fall bör
densamma utöfva ett motstånd mot rörelserna,
liknande det luften öfvar på den slungade
stenen. Således hämmas planeterna i sin
färd så småningom och dragas i
spiral-formig gång allt mer och mer mot solen
för att slutligen instörta i densamma.
Emellertid kan naturligtvis ej vetenskapen
ännu yttra något positivt härom; man
måste först bättre lära känna denna
världen och materien uppfyllande eter.
Men om detta ämne ej skulle utöfva
någon inverkan på planetsystemets
stabilitet, så existerar ett motstånd mot
rörelserna i ett annat hänseende. Vi veta
nämligen, att en otalig mängd kroppar,
meteorer, rester af kometer (»himlavrak»),
kosmiskt stoft etc. finnas inom
planetsystemet, hvilka ju stundom falla ned på vår
jord och således äfven på de öfriga
medlemmarne i solsystemet Dessa
sammanstötningar måste ju under tidernas längd
åstadkomma åtskilliga.modifikationer i de
planetariska rörelserna. Dessa meteorer och
detta kosmiska stoft måste då utöfva ett
inflytande liknande det vi nyss antagit
världsetern kunna förorsaka. Vi hafva
således här en andra och, märk väl,
säkert konstaterad orsak till
planetsystemets förfall och återförening med solen.
Visserligen kunde man ju invända, att
detta stoft så att säga hunne helt och
hållet förtäras, d. v. s. falla ned på
planeterna, innan systemets stabilitet genom
detsamma gått förlorad, och denna således
fortfara att äga bestånd, men här liksom
på så många håll befinna vi oss inför
oafgjorda spörsmål, som vänta på sin
lösning.
Men huru som helst, antingen
systemet i mekaniskt hänseende är instabilt
konstrueradt, eller om vi kunna antaga,
att det genom det motstånd, som
världsetern och kosmiskt stoft utöfva, måste
störta samman, så är i hvarje fall
sannolikheten för dess sammanhållning ej viss. Vi
kunna därför tänka oss, att om
planetsystemet hållit samman så länge, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
