Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konst. Moderna finska konstnärer. Skulptörer. Af Jac. Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I40
]AC. AHRENBERG.
kristus på korset. hög relief i marmor
af wille wallgren.
man hade måhända med rätta beskyllt
honom för sentimentalitet. Detta arbete är
för öfrigt intressant däruti, att det uppstått
under ett konstens brytningsskede. Det
representerar i själfva verket tvenne olika
tidsriktningar, realismen och symbolismen.
En högt drifven teknisk färdighet, aktning
för naturen, förmåga att efterbilda den,
det är arfvet från i går, från 70-talets
realism; det djupa själslifvet, rikedomen
på tankar och känslor, se där hvad som,
må vi hoppas, hör den unga konsten till.
Allt detta är godt och väl, men med
allt detta — vi göra ett undantag för
»Kristus på korset» — når han knappast
upp mot svenskarnes P. Hasselberg. Först
när han 1893 egnar sig fullt och helt åt
konsten tillämpad på industrien, blir han
en verklig banbrytare. Här, inom detta
gamla och evigt nya område, blomstrar hela
hans rika fantasi upp, här rör han sig fritt
som den genialiske nyskaparen, här bildar
han skola. Hans arbeten, »fastän ej högre
än en blomma, så små, att de kunna
hållas i handen, äro dock stora konstverk».
Han visar sig i dem som en lyrisk
skald, lika vek och känslig i
uppfattning som ren och oklanderlig i
formen. De äro, som J. L.
Runebergs »Idyll och epigram»,
formfulländade små stycken, sprungna ut ur
ett friskt skapande och varmt
kännande konstnärstemperament. Som
allt verkligt originelt och gediget,
ha »dessa små gåterskor, som smälta
bort i sin smärta, hvilkas bräckliga
kroppar skälfva i snyftningar, som
vekt och innerligt klamra sig fast
vid randen till den urna, som
gömmer den älskades aska», väckt
sensation i Paiis. Deras mästare har
dekorerats, har vunnit en position,
har öfverhopats af bjudningar till
de ledande kretsarne i världsstadens
salonger, och, hvad som är
förnämligare än allt detta, har erhållit
talrika beställningar, som nog låta
hans ymnigt flödande fantasi, hans
beundransvärda tekniska färdighet
komma till användning.
Wallgren har skapat äfven verk
af gladare innebörd än dessa
gråterskor, som först fäste
uppmärksamheten vid hans namn, dock är
allt hvad han skapar prägladt af en viss
känslig och sorgsen ömhet. Så är t.
ex. fallet med hans »Resurrection»,
»Cu-riosité», »Fleur d’amour», »Rose de
Noël» ni. m. Men detta vemodiga drag,
denna veka innerlighet i Wallgrens
arbeten, som likt doften från en okänd och
sällsynt blomma så starkt och så varmt
berört parisarne, hvad är det annat än det
lyriskt elegiska, som hör den finska
folkrasen till? Det är samma vemodiga klang,
som tonar i vårt lands natur, dess saga
och dess sång — den sången må sedan
ljuda på finska eller svenska. Och frånsedt
den franska konstfärdigheten och
spiritualiteten i Wallgrens verk, är det väl denna
nordiska, denna finska underström af
känsla och värme som i det konstförståndiga
och lifslustiga Gallien väckt ett så allmänt
erkännande.
Wallgren behandlar bronsen, som han
själf smälter, med utsökt elegans, han
förstår att ge den en egendomlig patina af
stark koloristisk verkan. Han modellerar,
gjuter, skupterar, arbetar i lera, vax, ben,
marmor, och hans redan i ungdomen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
