Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Helsingfors i sina monument. Af Karl A. Tavaststjerna. Med 21 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 karl a. tava st stjerna.
STATSARKIVET.
utkämpats om makten
mellan konstnärerna och de
ledande politiska fädernas
konstprinciper.
Konstnärerna ha afgått med segern, ty
de voro många, de
organiserade ett formligt fälttåg,
och de hade skickliga och
diplomatiska generaler.
Numera anordna de sina egna,
ganska fria utställningar i
den ursprungligen strängt
akademiska lokalen.
Samtidigt göra de bästa bland
dem med den största
talangen och den starkaste
karakteren sina namn berömda
långt utanför Finland. Ty sä mycket
moder Finland än gör för sina
konstnärer i förhållande till sin fattigdom, för
deras konst gör hon föga. Hon är alltför
upptagen af sitt politiska hushåll för att
kunna följa med sönernas utveckling, hon
fattar ogärna, att hon har något att lära
af dem, och så få de lof att hämta mod
och skaparkraft af främmandes
erkännande — om de någonsin komma så
långt.
En generation tidigare hade hon ej
ATENEUM.
når dess första starka ursprunglighet är
lyckligt öfverstånden som en ledsam
barnsjukdom och dess adepter taga skeden
i vackra hand och förstå att sätta värde
på det mål, som bjudes dem. Tills
vidare är den litterära alstringen så kraftig
och omedelbar, att den ej stort böjer sig
för de politiska fordringarna, utan skapar
bekymmerslöst under bekymmerfulla
villkor en ung litteratur, som går sina egna,
föreställom oss konstens vägar. De vise
fäderna skaka på sina kloka hufvuden,
slå dem ihop — och dela
ut sina pris åt sina litterära
sorgebarn. Hvad ska’ man
göra? Skomakarena vilja ej
hålla sig vid den politiska
lästen. Men det är bättre
att ha en något så när
dräglig litteratur än ingen
alls — och så får nåd gå
för rätt.
De sköna konsternas
ansenliga hem, Ateneum, ger
det vida Järnvägstorget en
viss elegant prägel af en
öppen plats i en stor stad.
Inom dess knappast torra
murar ha redan hårda strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
