Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur tvennes lif. Af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR TVENNES LIF.
Af HILMA ANGERED STRANDBERG.
EN främling med rocken på armen
och halmhatten pä nacken gick
långsamt den smala
brädtrottoa-ren fram. Han letade tveksamt efter
det rätta huset i den långa räckan af
bostäder, alla hvarandra lika som bär.
Värmen pinade honom, och gamla och
nya tankar pinade honom. Han väntade
att få se något, som kunde antyda, hvar
han borde gå in utan att direkt behöfva
fråga. Kanske uppsköt han det icke
ogärna.
Men förgäfves. De tretton små husen
innanför staketen lågo öde och tillslutna
i Illinois’ brännande middagssol. Alla
fönsterluckor voro förskjutna, och
äppelträdet i gräset nedanför hvarje frontdörr
sträckte melankoliskt ut sina grenar. Då
måste han fråga en karl, som kom
gående från järnbruket ute på prärien.
»Ursäkta, hvar bor missis Fredman?»
Karlen mätte honom från hatten till
skoklacken, därpå sade han litet
försmädligt:
»I fjärde huset från ändan där, men
det hörs inte, om ni knackar, det är
middag nu — det är bäst ni går bakvägen.»
Han gjorde en rörelse med handen
för att visa rundt hörnet och såg efter
främlingen.
»Det var en svensk, det vågar jag
hufvu’t på», tänkte han, »jo di har det
bra, di latoxarna därhemma».
På baksidan af husen rådde bråda
lifvet. Halfhöga plank skilde de trånga
gårdarne från hvarandra, och dörrarna
till bislagen, hvilka sommartiden
användes som kök, stodo öppna. Slammer
af pannor, tallrikar och gafflar, basröster
och kvinnodiskanter, barngråt och
hyss-ningar -—- allt trängde ut på prärien, som
glödde flack och enformig med buskar
här och där och afbruten endast af
bräd-gångar mellan tarfliga trävillor samt längre
bort af en slingrande orm af
järnvägsskenor.
Vid husväggarne stodo halfnakna
karlar och gnodde in öfverkroppen med
tvållödder.
Innanför fjärde planket såg han en
kvinna stå och skölja kläder vid
gårdspumpen, medan hon då och då talade inåt.
»Nils — hör du mig? Tag dig i
skåpet — på öfversta hyllan (plask af det
urvridna vattnet) — ett stycke paj jag
gömt–Do’nt you see? (plask, plask)
— Goodness att jag inte fick slut på
det här eländet i morse.»
Rösten var åtminstone densamma —
med sång i sig! Herre Gud, den hade
klingat på soaréer och vid badorter och
gjort furore •— var det inte som en dröm
allt det här?
— — •—- Missis Anna Fredman fick
se en elegant herre förlägen stå och
tumma på grinden. Hon kände ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
