Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Konst. Spanska konstnärer på den skandinaviska utställningen - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSKA KONSTNÄRER PÅ DEN SKANDINAVISKA UTSTÄLLNINGEN.
28I
Antalet spanska utställare i Paris var 56,
här i Stockholm är clet ej mindre än 89.
Då utställningen framträdt under de
gynnsammaste yttre omständigheter, vore det att
förmoda, att flertalet af den elitkår, som
framträdde i Paris, skulle återfinnas här.
Detta är likväl ej fallet. Så vidt jag
kunnat finna vid en jämförelse mellan
katalogerna, äro ej flera än 10 namn
gemensamma och säkerligen icke något enda
konstverk. I Paris hade Spanien att uppvisa
ett proportionsvis större antal kolossala
dukar än något annat land. Och dessa
dukar återgåfvo nästan alla ämnen ur
historien eller ur sagans och fantasiens värld ;
de bländade genom sin färgrikedom, och
ingen kunde gå likgiltig förbi dessa med
dramatisk kraft utförda, lidelsefulla scener,
ofta af den mest sensationela art. I
konsten att väcka fasa hos åskådaren
öfverträffade de fransmännen, som dock på detta
område ofta lyckats åstadkomma arbeten af
raffinerad verkan. Höjdpunkterna i detta
hänseende voro »Dantes helvete» al
Hidalgo -—- en fyrverkerivision i rödt, violett och
grått, med ett virrvarr af nakna figurer i
Karons båt, gripna af raseri och förtviflan
i förkänslan af evighetens kval ■—• och
»Huescas klocka» af Casado del Misal,
detta slagtarhus af afhuggna hufvud, som
slog världsrekordet i fråga om gräslighet,
men som på samma gång imponerade
genom styrkan och fastheten i det
konstnärliga utförandet. Samtidigt fann man
Pra-dillas i lysande färger hållna »Granadas
kapitulation», där Ferdinand och Isabella
i kunglig ståt och omgifna af hela sitt hof
mottaga nyckeln till den eröfrade staden
af morernas utskickade, och »Hertigens af
Gandia omvändelse» af Moreno Car boner o,
en målning af så stor ädelhet och så
genomträngd af djup och äkta känsla, att
den för mig står såsom blomman af hvad
Spaniens konst vid denna tidpunkt förmådde
åstadkomma. Det var likväl ej denna
målning som eröfrade hedersmedaljen; den
tillföll, karakteristiskt nog för den rådande
smaken, den stora bilden från ett
barnsjukhus, af Jimenez, som några år senare
exponerades af hr Blanch i Stockholm utan
att dock här väcka någon större
uppmärksamhet — hvilket i och för sig icke
bevisar något" till dess nackdel. Det var en
tafla af samma slag som Brouillets
»Föreläsning i La Salpetrière» och Gervex’ »Dok-
MARKIS PRAT DE NANTOUILLET.
tor Péan företagande en operation», en af
dessa nyktra bilder, som mera tillfredsställa
ett aktualitetsintresse än ett konstbehof,
kunnigt och kyligt gjord och ur stånd att röra
några djupare strängar hos åskådaren.
Några motstycken till de grandiosa
målningarne på världsutställningen
erbjuder icke den härvarande utställningen,
om man undantager de stora studierna af
Villegas till »Dogaressan Foscaris triumf»
och »Palmsöndag». Bland dessa är
studien af dogen ett mästerverk med sitt
uttryck af pösande fåfänga och med en
stoffbehandling af i ögonen fallande friskhet
och bredd. I hans öfriga arbeten är det
mera stoffbehandlingen än karakteristiken
som fängslar oss. I akvarellen »Kardinal
som utdelar syndaförlåtelse» gör kardinalens
röda mantel en bravoureffekt af första rang
mot den röda stoldynan och den röda
golfmattan, men i en målning, föreställande en
kyrklig ceremoni, väntar man något annat än
en färgeffekt, och något annat finner man icke
här. I »Tjurfäktarens afsked» är
koketteriet med glada och läckra färger drifvet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
