Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En sommarvandring i Östergötland. Af Mathilda Lönnberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
MATHILDA LÖNNBERG.
Vi betraktade takmålningarna. De
betäcka i synnerhet högkyrkans
hvalf-kupor och bestå af färglagda teckningar
af allehanda bibliska föremål, målade för
det mesta i rundlar, med åldriga, starkt
förkortade inskrifter under och omkring
de samma. Närmare altaret förekomma
martyrer och helgon, sedan kommer
bland annat en framställning af liknelsen
om den förlorade sonen, och slutligen
mot västra ändan skapelsehistorien,
syndafallet m. m.
Huru naiva i sin uppfattning voro
icke den tidens konstnärer! Vi tvingas
att småle, när vi se en hand från skyn
räcka åt Adam ett par benkläder och
en spade samt åt Eva en kjortel och en
slända. Eller huru Satan smyger sig
efter Noaks hustru in i arken, mycket
rädd för att få svansen klämd i dörren,
hvarföre han häller den upp mot ryggen.
Äfven längre ned på väggarna synas
spår efter alfreskomålningar, som i
senare tid blifvit öfverstrukna med hvit
limfärg.
Sedan vi noga skärskådat allt detta,
gingo vi åter ut på den lilla
kyrkogården, för att se hvad den kunde hafva
för märkligt. Ett stort ohugget
granitblock, upprest som minnesvård, ådrager
sig strax vår uppmärksamhet. En palett
och en knippa penslar äro inhuggna på
det samma, och paletten har den enkla
inskriften Per Hörberg. Detta är således
det sista hvilorummet för den ryktbare
målaren af denna mängd altartaflor, hvilka
i synnerhet återfinnas inom Östergötland
och Södermanland. Hade Hörberg fått
en konstnärlig utbildning, skulle han
måhända hafva blifvit vårt lands Rembrandt,
nu fick han lefva och dö som en bonde.
Titeln af »hofmålare» och den lilla
pensionen ersatte icke denna brist.
Per Hörberg var född den 31 jan.
1746 i Virestads socken af Kronobergs
län. Han växte upp i den största fattig-
dom, så att han redan vid 10 års ålder
måste skaffa sig uppehälle som vallgosse.
Emellertid hade hågen för teckning och
målning ganska tidigt blifvit väckt hos
honom. Han tecknade med kol på
näfver, han utskar bilder i bark med sin
täljknif, han sökte göra sig färger af
brunrot, kol och krita samt bärsafter m. m.
Det blef likväl snart allt mera tydligt
för honom, att han behöfde konstnärlig
handledning. Vid fjorton års ålder
vandrade han sålunda åstad till Växjö för
att blifva antagen i målarlära men fick
afslag. Så ung han än var, hade ban
blifvit inskrifven såsom reservkarl för
faderns nummer — denne var nämligen
soldat —, och förrän han blifvit kvitt
denna förbindelse, ville mästaren icke
antaga honom. Det dröjde två år, innan
fadern kunde anskaffa de 10 daler, som
behöfdes för sonens friköpning, hvarefter
denne 1762 började sin lärotid i Växjö.
Här sträfvade han med all flit för att
utbilda sig i sitt yrke, och när hans
mästare dog fyra år därefter, testamenterade
denne honom 50 daler, hvilken summa
dock syntes arfvingarne alldeles för stor,
hvarföre Hörberg fick nöja sig med 20
daler. Med detta belopp jämte en liten
sparpenning begaf han sig till Göteborg,
hvarest han vid 21 års ålder blef
»in-och utskrifven» som gesäll i det lofliga
målareämbetet. Sedan arbetade han dels
i Karlshamn, dels i Växjö, men fick så
om ett par år landshöfdingeämbetets
resolution på rättighet som häradsmålare
i Västra härad af Jönköpings län. Sina
förhoppningar att kunna utbilda sig
till konstnär hade han uppgifvit och
hade gift sig med en tjänstpiga. Det
unga paret befann sig dock i så små
omständigheter, att de icke ens kunde
köpa sig en egen gryta. Hörberg
arbetade med åtskilligt utom sitt egentliga
yrke; han gjorde schatull och tebord och
hvarjehanda husgeråd, som sedan såldes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
