Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En sommarvandring i Östergötland. Af Mathilda Lönnberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
MATHILDA LÖNNBERG.
matsäck. Vid ankomsten till
hufvudstaden blef han med välvilja mottagen af
den tidens mest framstående konstnärer,
såsom Sergel, Pilo, Tempelman m. fl.
Han infördes på målareakademien, han
fick fri middagsspisning och ett
understöd af ioo plåtar, med hvilka han
hushållade så noga, att han efter 8 veckors
vistelse i hufvudstaden kunde återvända
hem med återstående 30 plåtar på fickan.
Hörberg kände sig nu öfverlycklig.
Beställningar började inflyta, mest på
altartaflor, och efter några år kunde han
köpa sig i!i mantal i Olstorp i Risinge.
En del af köpeskillingen var han i stånd
att betala själf, resten försköt den
konst-älskande friherre Johan Jakob De Geer på
Finspång, hvars bekantskap Hörberg
gjort. Och till uppsättningen skänkte
honom friherrinnan De Geer både
pannor och grytor, kor och får. Mycket
ofta var nu den enkle, anspråkslöse
konstnären på Finspång för hvarjehanda
beställningar, och här tillbragte han kanske
de angenämaste stunderna i sitt lif. Men
däremellan var han flitigt sysselsatt med
att måla altartaflor, så att de flesta
kyrkor i Linköpings stift äga sådana af
hans hand, naturligtvis också Risinge
för den nya kyrkan.
I afseende på priset var konstnären
ytterligt blygsam. Han kunde nöja sig
med 33 riksdaler 16 sk. banko för en
större altartafla, oberäknadt mat och
husrum under arbetstiden. Dessa
förmåner in natura erhöll han väl oftast
gratis i prästgården, men så kunde han
också till gengäld måla både prostfars
och prostmors porträtt. Som
porträttmålare, hvad likheten angår, var
Hörberg annars mindre lycklig, utom när
det gällde honom själf. Hans
själfpor-trätt finnes i många olika upplagor.och
är mycket likt.
Det egna hemmet beredde konstnären
ringa trefnad. Hans hustru var karg och
sträf, utom det att hon saknade all
bildning. Han lefde i en idévärld, i hvilken
hon aldrig blickat in. Hennes
föraktfulla: »Huru vet far detr» plågade
honom oupphörligt. Barnen tyckas äfven
hafva liknat sin mor och endast förmätt
uppskatta faderns konst såsom en källa
till förvärf. På äldre dagar öfverlät han
åt sönerna så väl sin gård i Olstorp som
en annan inköpt hemmansdel Falla i
grannsocknen Hellestad, hvarest han afled
den 24 jan. 1819. Men vid Risinge var
han fäst framför allt, och på Risinge
kyrkogård ville han äfven blifva
begrafven, som också skedde. Hans grafplats
betecknades länge af en ekstolpe med
de inbrända bokstäfverna P. IL, tills den
nuvarande minnesvården restes på
bekostnad af åtskilliga konstens vänner och
utöfvare. Det hade varit hans
älsklingstanke att i stället för den gamla, trånga
och otillräckliga kyrkan få se här i
Risinge en ny kyrka, hvartill han äfven
förfärdigade en ännu befintlig modell.
Till denna tänkta kyrka skänkte han
också den altartafla, som nu pryder den nya,
ehuru icke efter hans modell byggda
kyrkan.
Hörberg var otroligt mångsidig som
konstnär. Utom kända 87 altartaflor,
vet man af mer än 600 andra målningar af
hans hand, både i olja. kalk- och
limfärg. Dessutom graverade han och
etsade, gjorde träsnitt och tusentals
handteckningar, mest i tuschlavyr. Han
modellerade i lera och skar i trä, han
tillverkade fioler och komponerade musik.
Med ett ord, han var ett mångfrestande
snille, för hvilket det knappast fanns
något, vid hvilket han ej själf försökt
att lägga hand.
Att tala om karakteren i hans konst
är obehöfligt. En hvar känner hans rika
komposition, hans om Rembrandt
påminnande ljusdunkel och hans vackra
gruppering. Men enhvar känner också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
