Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid dammen. Af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet, att i min själs förvar
en främling bor, en obedd gäst,
som ständigt till det rum mig drar,
jag i mitt hjärta fruktar mest.
Djupt in i parken stigen bär
bland spöklikt stora almar fram.
I fuktig skymning sofver där
en mörk och grön och slemmig damm,
Jag reds att se i den min bild,
men timmen lång jag ser och ser:
den synes mig så sällsamt skild
från den min spegel återger.
Jag ryser öfver djupets lek:
mig tycks, den bild jag möter där
— förhäxad, stelnad, mossgrönt blek —
är mera jag än själf jag är.
Mig tycks, att jag ett skenlif mött,
mer verkligt än mitt eget lif.
Ett bud från hvad i mig har dött
bland årens lumpna tidsfördrif.
Mig tycks, att här är Dödens damm,
och att sen tio vintrar väl
är fången här bland grus och siam
min egen döda, kalla själ.
Hjalmar Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
