Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Eleusis och de eleusinska mysterierna. Af Sam Wide. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
SAM WIDE.
tanerna under det peloponnesiska kriget
upprättade ett befäst läger och därifrån
hotade Atén. Och hvilken Hellasfarare
med mera allvarlig håg har icke besökt
Salamis och vid dess strand i tankarna
genomgått förloppet af den märkliga
sjödrabbning, som räddade Hellas’ frihet
och grundlade Aténs andliga och
materiela storhet?
Men huru gärna än minnet dröjer vid
dessa samt flere andra uppfriskande och
lärorika vandringar till olika delar af det
attiska landet, är det dock en annan
nejd, som framför andra väckt min
förtjusning, och till hvilken mina tankar
återvända med större hänförelse än eljes.
Det är Eleusis med sitt härliga läge i
en af Attikas bördigaste trakter, med
sina märkliga fornlämningar och
underbara forntidssägner, med sin urgamla
helgedom och dess mystiska gudstjänst,
som beredde vederkvickelse åt forntidens
ädlaste andar och under århundradenas
växlande skiften hägnade antikens
evighetsträngtan och odödlighetshopp.
Själfva läget och minnenas helgd göra
denna nejd till en af de mest fridfulla
på jorden. Från den plats, där den gamla
Demeterhelgedomen stod, har man en
förträfflig öfversikt öfver den fruktbara
eleusinska slätten med dess olivträd samt
dess bördiga vinfält och sädesåkrar.
Denna slätt är på alla håll skarpt
begränsad af de omgifvande bergen och
hafvet. I söder strax intill Eleusis glittra
böljorna i den eleusinska golfen, som
ter sig nästan som en insjö; bakom
denna utbreda sig de klippiga
konturerna af ön Salamis. I öster begränsas
slätten af de bergåsar, som utlöpa från
det höga Parnes, af hvilka den yttersta,
forntidens Aigaleos, sträcker sig fram
mot hafvet midt emot Salamis. Bakom
denna ås ligger den atenska slätten. I
norr utgöres gränsen af Kitairons
utlöpande höjder och i väster afslutas slätten
genom de megariska bergen, af hvilka
tvenne höga spetsar Kérata (»hornen»)
stå som jättelika utposter vid randen af
den eleusinska slätten. Denna har alltså
genom sitt naturliga läge karakteren af
något i sig afslutadt, undangömdt och
fridfullt, och därmed stämmer äfven
karakteren af den gudstjänst, som förlänat
Eleusis dess världshistoriska betydelse
och där skapat antikens kanske heligaste
vallfärdsort.
De eleusinska mysterierna leda sitt
ursprung från tider, som ligga bakom
den grekiska historiens gryning. Det
äldsta litterära vitnesbördet om den
eleusinska kulten möter oss i den s. k.
homeriska Demeterhymnen, som antagligen
diktats i Attika under det 7:de
århundradet f. Kr. Denna hymn förtäljer,
huru Demeters dotter, Kore eller
Perse-fone, röfvades af Hades, underjordens
gud, medan hon gick och plockade
blommor på en äng, huru därefter Demeter
länge sörjande ströfvar omkring, för att
finna sin förlorade dotter, och huru hon
under sitt långa sökande hamnar i
Eleusis under skepnaden af en gammal
gumma. Hon mottages i den eleusinska
fursten Keleos’ hus, träder i dennes tjänst
och får i uppdrag att vårda hans späde
son Demofon. Denne blir föremål för
gudinnans ömma kärlek och växer under
hennes vård förunderligt hastigt.
Gudinnan, som vill göra honom evigt ung
och odödlig, smörjer honom i detta syfte
med ambrosia och lägger honom om
nätterna — utan att någon annan vet
om det — i elden*. Föräldrarna
förvånade sig öfver det hemlighetsfulla i
sonens kraftiga utveckling under
fostra-rinnans vård, och modern, som en natt
* Denna föreställning om eldens välgörande
kraft finna vi äfven i det bruk, som förr i världen
förekom i vissa delar af Tyskland, att lägga barn
pl härden bredvid elden, för att skydda dem mot
feber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
