Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - „I den deilige Lundegårds Have.“ Ett stycke af Johan Monrads autobiografi. Af H. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I DEN DEILIGE LUNDEGÅRDS HAVE.»
336
rad var en gammal man, när han började
skrifva »sin egen Historibog» — han
föddes 1638. Hans lif låg bakom honom,
ett lyckligt och brokigt lif, och när han
nedskrifver intrycken däraf, är det som
om dessa få ett stänk af minnenas doft,
som om bilderna, lefvande ännu, färgade
af stundens stämning skymtade förbi i
så snabb följd, att pennan blott hann
fånga hastiga men så åskådliga
konturer. Monrad filosoferar ej djupsinnigt,
sysslar ej med tidens frågor, hans
största förtjänst är den naturlighet, hvarmed
han talar, — han är nästan helt och
hållet fri från tidens snirklade
språkfasoner, och hans stil och hela hans blick på
lifvet har något af det leende,
godmodiga och fredliga, som präglar hans lands
natur och karakter. — Det centrala i
autobiografien är dock den ljufva
skildringen af hans sammanträffande med
sin hustru Mette Sophia Krabbe, liksom
kärleken till henne måste ha varit det
centrala i hans lif. Ty från den stund,
då hon blef hans, är lifvet fullbordadt;
han har icke mycket mera att relatera.
Och hans myckna tal om sig själf, som
annars ljudit af själfbeundran och
skrytsamhet, naiv men uppblåst och endast
ursäktlig därför, att han ger Gud äran
för alla de goda egenskaperna, får en
annan ton, då jungfru Mette Sophia Krabbe
griper in i hans lif. Egenkärleken fal-
Professor M. Weibull upptog i sina
»Samlingar till Skånes Hist.» 1870 en del däraf efter
Dr. B. Beckers upplaga. G. Brandes med sitt
sinne för fint språk och fin känsla framdrog
och karakteriserade autobiografien i sin
»Festskrift om Holberg 1884», och 1888 utgaf
öfverbibliotekarien dr. 5. Birket-Smith en ny
upplaga, däri han preciserade det år
autobiografien påbörjades och på goda skäl visade, att
detta var 1688. För dem, som vilja lära känna
hela skriften, hvars fullständiga återgifvande
ligger utom en tidskrifts område, hänvisas till
denna sista upplaga, hvilken är försedd med
utförliga och utom i afseende på Monrads och
hans hustrus dödsår uttömmande noter.
ler af honom såsom en kappa, och den
43-årige mannen talar enkelt, kyskt och
ödmjukt som en yngling.
Monrad börjar sin historia med en
ganska vidlyftig skildring af sin barndom;
hurusom Gud lät honom se dagens ljus
en „Sönbug ITtorgen beit 1 Advent Sönbag.4
£?an gaf mig få fulbfotnttiett bejlig ett £egeme meb
få fulbfomtte Sartbfer, att alle, bet jeg ftger (Sub
till 2tre odj Cac?, fra mitt öarnsbert attfå mig fom
af ert f är bejlig Sf’abntng od; få futbf emmen bejlig
en Siat, att jag funbe fige, få mibt tnart t bette
fynbige Sif fan ftge: fra bet förfte jeg begynte att
ftönne på noget t bette Sif, befant jeg (Sub fjafbe
inblagt t mitt Ståt en får Kierligfyeb till (Sub, till
Z>yb, till allt bet, fom bybtgt odj fnracfjt tnar odj
få förnöjet ett Sirtb, att jeg tuar albrtg mere for*
nöjet, ettb tiår jeg tr>ar meb mig feif allene."
I hans barndom inföll Torstensons
danska fälttåg, hvaraf han kan minnas som i
en dröm „Krtgsfokfyettis marche meb be månge
buntebe ^aljner, fom jeg i min Sarnboms (Enfol»
btgfyeb mente bet mar meget fjerligt", och hur
danskarna „lå på Ktergårben od; ttbenfor roorts port
t be t|æälraebe (Dtngaitge, fotn går omfring Dom»
fingert, timor jeg fan få tuel erinbre, be lå meb
månge ftore odf ftegte ocb fogebe, ocb ftbett
Iöbe berfra Storm till Slottet Sibertjus5, fotn be t
ben trebje Storm ittbtog odi caputerede alle ber
inbe." Få af minnena äro så krigiska, långt
flera äro af fredligt söndagslif.
„3eg ertttbrer om ben ftore bejltge £tnb, ber
ftob t (Sårben, fom Drengene [egte meb mig unber;
om Sryggerttben f]tttor jeg braf Urt; om £?ö=tiben,
tjror ei car ttbe att [ege på (Engene, buor ei
ftf ITCab på be bejltge ntarfdi=enge; — tjoor bej=
ligt bet mar ftröt alleftebs meb Urter odj oppyntet
t)os ofs om Sönbagen, — få otn ben bejltge Som=
mers tib, ttår be unge Karle, atle fornemme ^otdits
4 Här som annorstädes, då Monrads egna
ord citeras, användes Dr. Birket-Smiths
upplaga endast med någon förenkling af stafningen.
Dåtidens danska låg dock närmare svenskan än
nutidens. Monrad skrifver t. ex. själf och, att
i st. f. og, at.
5 Detta skedde 1644. Monrads far var då
biskop i Ribe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
