Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En historisk vandring genom Stockholm. Af Ellen Fries. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
ELL KN FRIES.
eller Södermanlands lagmän hade mycket
att säga. Hvarken bispen i Upsala eller
bispen i Strängnäs sträckte dit sin
hämnande arm. Ligger ej denna laglöshet
uttryckt i den gamla välkända sägnen:
Fiskaren sjöng:
»Lax, lax, lerbak, inte kommer du på bispens
fat».
Och bispen hörde det och hotade:
»Det svär jag vid min bispehatt,
att du skall sofva i tornet i natt».
Men fiskaren svarade:
»Mitt vadmalssegel och min ekebåt,
de skilja mig och bispen åt».
Och den frihetslystne fiskaren drog
till holmarne vid Mälarens utlopp och slog
sig ned där.
Småningom växte den lösa
befolkningen på dessa holmar. Ett ypperligare
låge för handel mellan Mälarlandskapen
och med främmande orter kunde ej
tänkas, så snart Östersjön var befriad från
sjöröfvare.
Det blef Sveriges förste statsman,
Birger Jarl, förbehållet att inse den fulla
betydelsen af denna plats. Sedan
Finland af svenskarna kristnats och
koloniserats, kunde den väl sägas ligga i
Sveaväldets medelpunkt. Birger Jarl blef dess
mäktige gynnare, om ock ej grundläggare,
och från hans tid är det en betydande
stad.
Birger Jarl anlade ett fäste, där det
nuvarande slottet ligger, och byggde ett
torn på Kedjeskär. Enligt traditionen
skulle vi i tornet vid auktionskammaren
på norra delen af Riddarholmen ännu se
grundmurarna af detta torn. Storkyrkans
grundmurar förskrifva sig också från
denna aflägsna tid. Stortorget låg äfven
på Birjer Jarls tid där det nu ligger.
Murarna kring den lilla staden lupo dock
ännu länge innanför Väster- och
Österlånggatorna, som voro gångstigar,
slingrande sig efter murarna vid vattenbrynet.
Hus voro byggda invid murarna, stora
och små.
Århundrade efter århundrade pålades
och fylldes. Staden mellan broarna fick
sin nuvarande form, och mot medeltidens
slut utlades gatorna i ungefär samma
riktningar, i hvilka de nu gå.
Stadens murar och torn byggdes och
ombyggdes under hela medeltiden. De
gjordes allt större och starkare.
»Lejontornet» vid Norra porten, midt
för strömmen, ungefär där lilla Norrbro
har gått fram, »Draketornet» söder om
Gråmunkebron, som förband nuvarande
Gråmunkegränd och Riddarholmen, äro
medeltidsbenämningar på några af tornen.
De tyda på att dessa ej voro utan sin
konstnärliga utstyrsel.
De flesta af gränderna gingo ned till
sjön. Sjöbodar, sådana som man ännu
får se i Bergen och Trondhjem, funnos
vid stranden. Ute i vattnet fanns ett i
dubbla rader med hammarband
sammanbundet pålverk eller den s. k. kransen.
Här och hvar voro anbragta bommar.
De öppnades endast för den, som
ordentligt erlade sina bro- och hamnpenningar
och kunde läsas samt i örlogstid försvaras
från befästa torn, anlagda på små skär.
Det var en utmärkelse för en
stockholmsborgare att vara »bomslutare» och ha i
sin ägo nycklarne till en bom och dess
torn.
Det af Birger Jarl grundlagda fästet
eller slottet utvidgades mer och mer och
omgafs med särskilda vallar och grafvar.
Flere gånger under medeltiden visade
det sig kunna motstå fiendernas anfall,
sedan staden kommit i deras väld.
fngen vacker port eller gammal mur,
sådana som finnas i Visby eller Lübeck
eller Danzig, står kvar, påminnande om
medeltiden, dess borgare och dess riddare,
dess vapenbrak och dess klockeklang.
Ännu återstår dock liksom en vålnad
af medeltid i vårt moderniserade Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
