Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En historisk vandring genom Stockholm. Af Ellen Fries. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORISK VANDRING GENOM STOCKHOLM. 393
lig gärning, men ock en påminnelse om
den straffande och försonande makt, som
uppfostrade medeltidens samhällen.
Något minne finnes ej ’ af den
märkligaste tilldragelsen från medeltidens
Stockholm, nämligen den stolta strid, då
svenskarne stormade Brunkebergsåsen
och därmed bröto för ett fjärdedels sekel
danskarnas öfvervälde på samma gång
som det tyska borgerskapets. Ett minne
af denna strid är måhända »S:t Görans
strid med draken», detta vackra och
dyrbara konstverk, som en gång utgjort en
af Storkyrkans prydnader. Nu
snarare döljes än visas det i en af
Nationalmusei salar.
Mänga bilder äga vi ej kvar från det
katolska Stockholm. Ehuru någon
våldsam bildstorm vid reformationstiden ej
gick öfver vår stad som öfver så många
andra, så tyckas dock af vårdslöshet och
vinningslystnad de flesta dylika fromma
bilder, på hvilka också Stockholm var
rikt, hafva blifvit förstörda. Gustaf Vasa
själf for i detta fall rätt omildt fram.
Han lät sålunda rifva alla kapellen, som
funnos på malmarna.
Af dessa må vi särskildt påminna oss
S:t Görans kapell, som troligen låg där
Johannes’ kyrka nu ligger. Under
medeltiden låg detta lilla kapell liksom midt
i skogen. Bredvid var ett hospital för
spetälske — S:t Göran var deras
skyddshelgon. Med sina träskramlor höllo de
alla vägfarande på afstånd. I grottorna
på åsens sluttningar bodde tidtals fromma
eremiter, tidtals vilda stigmän.
Gustaf Vasa lät ock nedrifva
Helge-andshuset och dess kapell. De fattiga,
som voro inhysta i »helgeandshuset»,
tvungos flytta till Gråbrödraklostret, den
enda anstalt af denna art, som kung Gösta
lät orubbad kvarstå. Denna konungens
åtgärd väckte mera ond blod än andra
hans förändringar inom hufvudstaden.
Äfven under kung Göstas tid fanns
således en helgeandsholmsfråga, och många
förbannelser utslungades af de fromma
katolikerna mot den kätterske konungen.
De genljuda i Messenii gamla
Stockholmskrönika :
»Med den holme blef så fatt,
att där vart konungens stall uppsatt.
Gud unne den aldrig sin nåd,
storkyrkan och slottsbacken. handteckning
af c. schuberth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
