Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En historisk vandring genom Stockholm. Af Ellen Fries. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
ELL KN FRIES.
minne, det största minne, som är nära
förenadt med Stockholms Storkyrka.
* *
Gustaf Vasa nöjde sig dock ej med
att rifva. Han såväl som hans söner
voro alltför fullblodiga renässansmän för
att icke också vara väldiga byggherrar.
I flere delar af vårt land finnas märkliga
minnen från deras tid — endast
Stockholm är fattigt på sådana. Själfva
stommen af den först i Kristinas och sedan
i våra dagar ombyggda kasernen på
Skeppsholmen skall förskrifva sig från
Johan III:s tid. Med visshet från hans
dagar är det på sin undergång årligen
väntande kronobageriet på Östermalm.
Johan III:s namnchiffer pryder
ingångsporten, och som norra malmens äldsta
bevarade byggnad har det sin
märkvärdighet. Och då det stod omgifvet af
Artilleriplanens gröna lindar, fann
åtminstone de gunstiga läsarnes vägvisare ett
större behag i dess tjocka murar och
oregelbundna järnluckor, än hon nu finner
i det röda stallets fantasilösa längor.
Vasaätten nedlade de största
omkostnaderna på gamla Stockholms slott. Vid
Gustaf Vasas uppstigande på tronen vat
det en sannskyldig bild af hela
Sveaväldet och tarfvade således en grundlig
reparation. Och den lät ej vänta på sig.
Kung Gösta och hans söner om- och
tillbyggde slottet, så att det ifrån en
medeltidsborg och en fästning
förvandlades till en renässansfurstes ståtliga
boning. Johan III byggde på det gamla
tornet och prydde det med de tre
kronor, som slutligen gåfvo namn åt hela
slottet. I det inre inreddes många
praktfulla gemak. Särskildt berömd var den
stora mottagningssalen, »fyrkanten», som
den gemenligen kallades, en benämning,
som det nya slottet i sin helhet fått ärfva.
Rum med bronserade väggar, silverpryd-
nader, målade tak och rikt skulpterade
spislar omtalas. En praktvåning lär hafva
saknats, men desto präktigare voro de
enskilda rummen. Och likaså var det
med slottets yttre. Det var i sin helhet
sedt ingen regelbundet skön byggnad,
men det hade sina ståtliga partier.
Karl XI lät restaurera slottet och
anbragte en nordlig fasad, lik den
nuvarande. Genom dessa reparationer,
hoppades man, skulle slottet trotsa
århundraden. En sådan byggnad hade
dock Sverige aldrig ägt. Här hade våra
stora konungar lefvat och bott, här
funnos en mängd af dem samlade
dyrbarheter —- och på några timmar den 7
maj 1697 tillintetgjordes en stor del af
dessa skatter, alla dessa minnen. Det
tunga koppartaket, svenskarnes stolthet,
försvårade släckningsförsöken. Snart
nådde lågorna det höga tornet. På de öfre
bottnarne lågo 8 kanoner, där hängde
ock en stor malmklocka. Snart
förtärdes bottnarne, bjälklager, klocka och
kanoner störtade under ett väldigt brak
ned i djupet. Snart nådde elden spiran
och de tre kronorna. Äfven de föllo
ned i den brinnande afgrunden. Ängest
och bäfvan bemäktigade sig alla. Det
var som en aning om, att de tre
kronornas välde inom kort skulle störta ned
från sin stolta höjd.
Ur askan uppstod ett nytt Stockholms
slott, konstnärligt mera helgjutet, om ock
ej skönare. Detta slott är nu så
sammanvuxet med vår stad, att vi knappt kunna
tänka oss Stockholm Tessins kungaborg
förutan, ehuru den ej äger ett enda minne
från den tid, som vi gärna kalla vår
storhetstid. I sin helhet är likväl detta
nya slott ett minne från sagda tid, ty
endast när ett folk tänker högt om sig
själft, skapar de konstverk, som
verkligen tillfredsställa dess skönhetskraf.
(Slutet följer.)
-fes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
