Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett svenskt skaldöde. Skildradt af Gustaf af Geijerstam. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 o6
GUSTAF AF GEIJERSTAM.
personliga bekanta, och de få, hvilka i
tidskrifter och kalendrar med förkärlek
dröja vid den förhoppning, som ligger i en
gryende, okänd talang. Vi kommo
nämligen att tala om Pelle Molin, om hans
märkliga och egenartade begåfning. Den
ene berättade om sitt intryck af den
starka originalitet, hvilken väller fram i
noveller sådana som »Historien om
Gunnel» eller »En ringdans medan mor
väntar». En annan hade att förtälja drag
och sägner ur ett lif, som bär prägeln
af sagans äfventyrslust och sagoprinsens
kamp med trollen om prinsessan och
riket.
Att vi sä direkt kunde komma öfver
från Lager-Nelson, som då redan var
död, till Pelle Molin, som vi då trodde
oss veta vara vid god hälsa uppe i
Nordland, har sedermera gjort ett
besynnerligt, nära nog vidskepligt intryck på mig.
Ty det förgick endast en dag mellan
detta samtal och den aprilmorgon, då
jag läste, att Pelle Molin hastigt aflidit
i Bodö, långt borta från familj och
hemmavarande vänner, endast 32 år gammal.
Sedan denna dag har denne mans
öde på ett egendomligt sätt fortsatt, jag
kan nästan säga, att förfölja mig. Jag
kände honom endast genom de ytterst
få litterära alster, som funnit väg till
några af de organ, hvilka allmänt läsas
inom våra litterära kretsar. Men hur
ringa detta än var till kvantiteten, bars
det dock af så stor intensitet, präglades
af något i den grad egenartadt,
personligt och storslaget, att det syntes mig
mera värdt än mängden af de böcker,
som finna en lätt väg till bokhandlarens
disk och i tusental spridas bland den
läsande allmänheten. Dessa få skisser
■—-jag kände knappast flere än tre —
visade på sina få sidor bilden af en
författare tydligare än många romaner på
hundratals pagina. Här var ett svenskt
lynne af det sällsynta slag, som åter-
speglade den norrländska naturens hela
vildhet och på samma gång hade något
af midnattssolens trolska och svärmiska
poesi. Ju längre jag läste i dessa
skisser, desto tydligare stod det för mig, att
denne okände skald i nordlandet var en
boren furste i diktens värld, och
fragmenten af hans författarskap syntes mig
visa hän på obrukade rikedomar, sådana
sora endast de födda söndagsbarnen med
obekymrad hand kunna förslösa eller låta
ligga.
Så kom det sig, att jag började spana
efter vänner till den döde och försöka
skaffa mig något af hans litterära
kvarlåtenskap. Det sista har för kort tid sedan
lyckats mig, och den ringa
kvarlåten-skapen rymmer åtminstone ett verkligt
mästerstycke, nämligen berättelsen
»Kärnfolk», som spelar i Angermanälfvens
ådal. I närvarande stund vill jag
emellertid inskränka mig till de drag af Molins
författarlynne, som återfinnas i hans
tryckta skisser. Genom vänner till honom har
det nämligen lyckats mig att få taga del
af hans bref, hvaraf stora samlingar
kommit i mina händer. Af dessa hans
vänner har jag också fått berättelser om
hans lefnadsöden och hans person. Det
är ur hvad jag sålunda funnit som jag
sökt sammanfoga bilden af en af de
egendomligaste människor och skaldenaturer,
hvilka diktat på svenskt språk. Jag rår
ej för, att mitt försök i någon mån kan
liknas vid företaget att måla porträtt
efter hörsägner och fotografi. Jag vet
också, att jag på sin höjd kan uppnå en
viss sanningstrohet, men icke glansen af
denna personlighet, hvilkens på en gång
skarpa och vemodiga ögon blicka fram
under lappmössan, som fulländar hans
egendomliga kostym.
& $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
