- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
405

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett svenskt skaldöde. Skildradt af Gustaf af Geijerstam. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT SVENSKT SKALDEÖDE.

4O3

och nu dränker drömmarnas missräkning
i brännvin. Så var han också fäst vid
det land, där han var född, att han såg
sitt eget öde i samband med hemlandets
underliga, trollbundna barn.

Men han kom dock loss från
trolldomen, och öfver fjällen tog han sig fram
till mera bebodda trakter. Han drog till
Norges nordligaste kust, där hafvet
aldrig fryser till, och där midnattssolen
månader om året lyser öfver fjällen.
Sedan den unge läkaren återvändt till sina
studier i hufvudstaden, lefde Molin i denna
trakt hela den återstående delen af sitt
lif. Med den lilla staden Bodö som
hufvudsaklig vistelseort besökte han
Nordkap och Nordkyn, Lofoten och
Hammerfest, och från denna tid datera sig lifliga
skildringar, hvilka han sände till
Göteborgs Handelstidning, Jämtlands-posten,
Göteborgs Aftonblad och Nya Pressen i
Helsingfors m. fl. Det ständiga
behofvet af penningar hindrade honom
emellertid från en mera samlad
författarverksamhet, och det är ytterst rörande att
läsa i hans bref, hvilken kamp han stred
för att icke andligen duka under.
Ingenting kan vara mera karakteristiskt för
ett svenskt författareöde än denna dubbla
kamp, där det så att säga gäller att pä
en gång rädda så väl själen som
kroppen — och där man vanligen ej lyckas
med mera än att förstöra endera. Ty
det är att märka, att de sträfvanden,
hvilka gå ut på att lifnära kroppen,
d. v. s. tjäna pengar, de skada själen
eller m. a. o. ödelägga författarskapet.
Och de sträfvanden, hvilka å andra
sidan gå ut på att hålla författarskapet
uppe, måste alltid utföras pä bekostnad
af det materiela. Hela vår
litteraturhistoria är en historia om denna omöjliga
kamp, och aldrig har jag sett den
framträda under mera bizarra och förtviflade
former, än i hvad som rörde denne
glömde äfventyrarenatur, hvilkens lif var

lika fullt och helt, som hans diktning
blef fragmentarisk.

Nästan hälften af hans stora
korrespondens är ett enda nödrop af brist
på mynt. Fattigdomen hos hans fa
vänner, bristen på fosterlandssinne hos
mängden af dem, med hvilka han kom i
beröring, och som ej ens kunde skaffa honom
ett års lugn, var det som framkallade alla
dessa svårigheter, af hvilka Molin i hela
sitt lif hölls nere. Han klagade icke,
men han var i en oupphörlig nervös
verksamhet för att kunna skaffa sig mynt.
Han gör långa uträkningar, hur mycket
han skall kunna tjäna på det och på det.
Han skrifver kolumner med siffror, som
om dessa skulle kunna fylla hans tomma
börs. Han berättar om län på 5 eller
10 kronor, hvilka fylla honom med oro,
emedan han icke kan betala dem. Han
har vilda planer, än på att emigrera, än på
att skrifva om Lofoten till utlandet, än på
att köpa en kutter och segla världen rundt,
än på att fara till Spetsbergen och skildra
det världshistoriska ögonblick, då det sista
bandet skulle brista mellan Andrée och
terra firma. Som hindret för allt detta
stod öfverallt bristen på mynt och som
målet begäret att ernå detta »Sesam
öppna dig!», hvilket i Molins situation
var det samma som själfva lifvet.

Hur den mannen slitit ondt, och hur
han kände sig till mods, har han bättre
än någon målat i ett långt bref —
nästan ett manuskript — där han skildrar,
hur han hållit ut ensam i ett tält i 2*/,
dygn under snöstorm på Sulitelma.

Sulitelmabolaget skulle nämligen
anordna en expedition dit upp för
kartläggning af glaciererna, och Molin följde
med för att måla. Medan han sitter
ensam i tältet och väntar på bättre väder,
skrifver han, som följer:

»Min verksamhet skulle vara halfvägs
upp på Stortoppen. H. skulle mäta
gla-cierdelen inom Sverige. (Nu stormar det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free