Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hur S:ta Birgitta skref. Af C. Bildt. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR BITA BIRGITTA SKREF.
415
(134g—73), som alltid varit en
skrifvar-stad, kunde man skaffa sig
skrifmateria-lier i en handvändning. Det var dyrt
och ibland också rätt besvärligt.
Papper var redan då i allmänt bruk.
Konsten att göra papper hade araberna
lärt sig, troligen af kineserna, och fört
vidare till de kristna medelhafsländerna,
lämnande därmed fullgod ersättning för
att deras eröfringar i Egypten och
Sicilien förstört den gamla papyrus-industrien.
Redan på 1000-talet omtalas papper i
Rom, men det kom troligen från Byzans,
där länge det yppersta tillverkades. Det
gick också under namnet grekiskt
pergament. De första pappersbruken i
västra Europa voro de spansk-arabiska;
därifrån spridde sig den nya industrien
till Frankrike och Italien. På Birgittas
tid hade det äldsta italienska
pappersbruket, Fabriano i Anconatrakten, redan
ägt bestånd i två sekler. Det ansågs då
som det bästa, och det gör det ännu i
dag, ty fabriken har alltjämt fortfarit att
gå. De två enda blad med Birgittas
skrift, som finnas bevarade (i Kongl.
Biblioteket), äro dock ej af
Fabrianopap-per, ty de visa icke någon
vatten-stäm-pel, en uppfinning som fabriken började
tillämpa redan i slutet af tolfhundra-talet.
Möjligen ställde sig
Fabriano-pappe-ret för dyrt för Birgitta, som under
Ro-ma-vistelsen blott alltför ofta hade ondt
om pengar. Man köpte minsann ej för
ett öre arket då för tiden! Öfver
priserna i Rom vid denna tid har jag ingen
tillförlitlig uppgift, men af motpåfven
Benedicti XIII:s räkenskaper för 1404-05*
framgår, att man då i Marseille och
Avignon, där priserna utan tvifvel voro
billigare än i Rom femtio år förut, betalade
2V2 solidi de camera (2 kr. 50 öre) för
en bok (25 ark) vanligt papper. Finare
papper af litet format kostade 3 solidi
* I Vatikanska Arkivet. Vol. 376, fol. 88.
boken, och af större format, sådant som
användes till räkenskaperna, ej mindre
än 8 solidi.
Det var ingen obetydlighet i dessa
dagar att betala minst tio öre för ett ark
papper, ty penningens värde var vida
större än nu. Det hushållades också
strängt med varan, och till anteckningar
af öfvergående värde brukade man ännu
mycket de frän den klassiska tiden ärfda
vaxtaflorna, d. v. s. tunna skifvor af trä
eller elfenben öfverdragna med vax.
Birgitta skref själf ned sina uppenbarelser
på svenska, men hon brukade genast
lämna dem till sin biktfader för att
öfversättas till latin. Möjligen har hon
begagnat vaxtaflor för sin första skrift, som
hon säkert prisade vida mindre än den
latinska redaktionen, och däri kan en af
anledningarna ligga därtill, att vi ha så
litet kvar af hennes hand.
Papper fick likväl icke användas till
hvad som hälst. Man hyste till dess
varaktighet en lyckligtvis oberättigad
misstro, och medeltidens bokvänner hafva
efterlämnat mer än en dyster spådom
om den snara förgängelse, som väntade
det som skrefs på papper. Väl vore, om
litet af denna försiktighet kunde göra sig
gällande gent emot våra dagars
trämassefabrikat! Men medeltidens papper
bereddes uteslutande af linne- eller
yllelump, däraf dess hållbarhet. — I dess
första tider har det verkligen användts
till urkunder, men redan på
tolfhundra-talet utdömdes det såsom alltför
förgängligt. På Birgittas tid voro t. ex.
notarierna uttryckligen förbjudna att använda
det till rättshandlingar, och i de påfliga
och kejserliga kanslierna fick intet
dokument, som skulle beseglas, skrifvas på
annat än pergament. Samma bruk har
ännu bevarat sig i England och i
Vatikanen, för hvad de s. k. bullorna angår.
Det hade sin orsak däri att handlingar
i allmänhet icke undertecknades — på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
