Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Giovanni il forestiere. Siciliansk berättelse. Af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
RUST KOEST.
suttit inne en månad. Tjugusex år kan
det ändå inte bli nu, och hur det blir,
är den här stunden väl värd — det andra.
— Jag angifver dig inte, Giovanni
Tereno, sade sindacon, i det han vände
sig bort.
— Då får jag göra det själf. Det är
som om min Gaetano ville, att jag skulle
göra det, som om han drefve mig till
att göra det. Kanske kan han ej hvila
i ro, om jag ej sonat. Jag går till
prefekten. I morgon skickar han mig till
galeren i Siracusa. Men det gör
ingenting. Jag har fått säga det, som legat
mig på hjärtat — jag kan andas.
Ensamheten blir inte värre där än den
varit här. Det blir inte högre murar som
skilja mig från andra människor där än
här. Och tack ännu en gång, herr
sin-daco! Tänkte ni på, att ni nyss inte
kallade mig »forestiere», utan Giovanni
Tereno ? Det kändes godt också det.
I morgon blir jag ett nummer, men i
dag har jag varit människa. Tack, herr
sindaco! Tack, tack! Må vår ljufva
moder och alla helgon välsigna er!
— Giovanni, vänta, vänta ett
ögonblick! Gör inte något öfveriladt, som
inte kan godtgöras. Låt mig skrifva
nådeansökan! Jag vet, att den inte skall
upptagas som du tror. Jag vet hvad
kungen, jag vet hvad drottningen skall
tycka och säga.
— Nej, herr sincado, jag har talat
om det för er, men jag vill inte, att
någon annan människa skall få reda på det.
Det skulle ändå skada honom, det är
jag säker på. Det har gjort honom
oändlig nytta, att de trodde honom vara
son till en af de tusen. Allt är ju arf,
säga de. Af hvem skulle de säga att
han ärft sin tapperhet, i fall de finge veta,
att han var min son? Tack, herr
sindaco, för att ni ville hjälpa mig, men
framför allt tack för att ni velat höra
mig, tack och farväl!
11 forestiere böjde sig ned och kysste
sindacons hand.
Minuten därefter var han ute på
gatan.
Signor Buonaccorsi såg honom gå
snedt öfver piazzan mot prefektens bostad.
Han gick med spänstiga steg och
högburet hufvud, han såg ut som en ung,
stolt man.
Hans hand darrade ej, när han ringde
på klockan till prefektpalatset. Porten
öppnades och slöts bakom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
