Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En läkare. Af Ernst Beckman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
ERNST BECKMAN.
het; äro de mycket fantasifulla, kan det
väl hända, att de — som det heter —
lägga sina egna tankar och yttranden i
doktor Westerlunds mun.»
För sådana »fantasifulla» vänner må
väl enhvar, allra helst en läkare, bedja
försynen bevara sig. De äro
betydligt farligare än öppna vedersakare.
Oppositionen har emellertid på senare
tider allt mera tystnat. »Il n’y a point
de succés comme le succés.» Doktor
Westerlunds stora rykte är en
verklighet, som imponerar. Intet ger en sådan
styrka som ett fullbordadt faktum. Det
böjer människor och opinioner. Äfven
inom läkarekretsar faller det numera sällan
någon in att bestrida, att detta rykte är
rättfånget gods, en välförtjänt lön för ädelt
och lyckosamt arbete. Mången läkare —
detta vare sagdt till hans heder —
begagnar sig nu själf af tillfället att i svåra
fall vädja till doktor Westerlund, hvilkens
medicinska forskning i så eminent grad
varit »handling» . . .
Och så stå vi åter vid frågan: Hvarpå
beror egentligen hans allenastående
framgång?
Främst naturligen därpå, att han, som
nyss sades, är en boren läkare. »Vi
andra läsa till läkare, han är född
läkare», säges hans förut omnämnde vän,
J. A. Waldenström, i lifstiden
professor vid Upsala universitet, ha yttrat
om honom. Doktor Westerlund besitter
i ovanligt hög grad detta underbara
något, som man kallar »blick». När hans
öga forskar, hans öra lyssnar för att
utfinna sjukdomens dolda källa, håller han
i sin hand denna intuitionens slagruta,
hvilken försynen utan att på förhand
råd-föra sig med medicinska fakulteten lägger
i de utkorades vagga, dessa må sedan
en gång blifva universitetens promoverade
doktorer, såsom doktor Westerlund, eller
lakekonstens frivillige, såsom den
bayerske »naturläkaren», prästen i Wörishofen.
Men doktor Westerlund är ej blott
stark i diagnosen, han är det äfven i
behandlingen. Särskildt har han en stor
förmåga att äfven här individualisera.
Liksom vid uppfostran, så är vid
läkekonsten denna förmåga ett af
grundvillkoren för framgång. En yttring af denna
hans begåfning äro de ytterst detaljerade
och växlande föreskrifter han lämnar
rörande den enskilde patientens dagliga lif,
måttet af arbete och hvila, arten af
sysselsättning från timme till timme och,
framför allt, dieten. »Att kurera magar —
det är intet annat än att hitta på lämplig
mai: i lämpligt mått», har jag hört en
Stockholmsläkare förklara under uttalande af
sin stora respekt för doktor Westerlunds
medicinskt-kulinariska förmåga att
sammanställa matsedlar. Och det är lätt
insedt, hvilken roll en i det ena som andra
afseendet noggrant uppställd dagordning,
i förening med klokt afvägd medicinsk
behandling, måste spela i fråga om alla
tre de stora grupper af sjukdomar —
nervernas, magens och bröstets — där
doktor Westerlund anses särskildt
framstående.
Att ge goda ordinationer är en konst;
en än större, påstås det, att få folk att
följa dem. Men i den konsten är doktor
Westerlund en sällan upphunnen mästare.
Det är ett obestridligt faktum, att
naturer, så själfsvåldiga i hygieniskt
afseende, att ingen kan få bukt på dem,
blifva lydiga som lam, när de blott
kommit till Enköping. Lydnad ligger i
luften i den lilla, ganska hemtrefliga
sjukhemsstaden. »Doktorn har sagt det»
betyder där detsamma som ett kungligt
plakat. Hans kraftiga vilja tränger
genom lyckta dörrar in i alla dessa
sjukhem, och patienterna såväl som deras
vårdare lyda, liksom snälla barn i en väl
disciplinerad familj lyda sin far. Hvad
sjuklingarne beträffar vore detta lydaktiga
sinnelag lättare att förklara, om det kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
