Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Prosalitteraturen. Af Helmer Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
HELMER KEY.
jacob moleschott.
na länkarna med en förgången tid samt
att för siDa idéer skapa en ny publik.
Men i Italien, där romanticismen aldrig
höjde sig till ett vetenskapligt system,
uteblef till större delen denna uppfostran.
Man skulle kunna finna försök till en
sådan hos vissa skriftställare, såsom framför
allt hos den geniale napolitanske .kritikern
Francesco de Sanctis, men hans
verksamhet förblef dock alltför enstaka, och hans
inflytande spårar man dessutom först i en
senare tid.
Verkningarna af denna brist på
romantisk filosofi hafva visat sig på flera sätt.
Så t. ex. ha italienarne aldrig haft någon
mera betydande modern historisk
målarkonst, och man finner sällan hos dem det
lefvande intresse för forna tiders konst
eller kanske rättare sagdt för det
kulturhistoriska, som hos andra nationer. Hvad
vi pläga kalla det historiska
affektionsvärdet är dem tämligen obekant.
Det historiska affektionsvärdet är
nämligen så godt som helt och hållet en
romantisk uppfinning. Renässansen kände
det icke. Till och med under dess högsta
blomstringstid lät t. ex. arkitekten
Bramante nedrifva en af Forums
praktbyggnader, Julius Cæsars basilika, för att utan
synnerlig kostnad kunna skaffa sig
byggnadsmaterial. Den moderne italienaren har
på samma sätt mycket litet betänkligheter för
att rifva, ändra och restaurera och gör
det oftast i praktiska syften. Huru mycket
känslan för traditionen gått förlorad, visar
sig kanske framför allt inom den moderna
italienska skulpturen, hvilken genom sin
torra naturalism står i skarpaste kontrast
mot antikens förnäma formsinne. Det är
hungrande tiggare, utblottade emigranter,
afskyvärdt utmärglade martyrer, frackklädda
herrar och balklädda damer, som man roar
sig att med teknisk fulländning så att säga
kalkera i lera, gips, brons eller marmor.
Skulle man vilja tänka på någon äldre
förebild, vore det endast den minst
antikise-ande af alla renässansens mästare,
Dona-tello, som skulle kunna sättas i fråga.
Det är italienarens starka
verklighetssinne som tagit sig uttryck i denna
skulptur, hans blick för fakta, för det praktiska
och positiva, denna ultramoderna tendens,
som jag skulle vilja kalla ett drag af
»åme-rikanism» i hans karakter.
I öfverensstämmelse därmed har också
den andra af de båda hufvudriktningarna
i nittonde seklets idéutveckling,
positivismen, slagit vida djupare rötter i det
italienska folkmedvetandet, än någonsin
romanticismen gjort.
Liksom romanticismen haft sitt
hufvudsäte i Tyskland, hade positivismen sina
främste representanter i Frankrike och
England, bland hvilka i det förra landet
Comte, i det senare Stuart Mill. Men
desse stannade vid orsaksförhållandet
såsom en relation mellan två olika
fenomen. De märkte icke, att
orsaksförhållandet, ju mera det analyseras, desto
tydligare visar ett kontinuerligt sammanhang
mellan fenomenen. Den förste, som riktigt
såg detta djupare sammanhang och som
därigenom hann fram från orsaksbegreppet
till utvecklingens princip, var den store
engelske naturforskaren Charles Darwin.
Den omhvälfning, som han därigenom
åstadkom i det mänskliga tänkandets historia,
har ännu oöfverskådliga konsekvenser.
Enligt honom är utvecklingen en process, i
hvilken den ena fenomenala formen
uppstår ur den andra, hvarvid kontinuiteten
tänkes såsom tillvarons ideala kärna, såsom
deri röda tråd, som går genom
fenomenvärlden.
Efter denna teori följde öfverallt en
allmän entusiasm för naturvetenskapen. På
grund af de stora upptäckter, som man
inom den nästan dagligen gjorde, trodde
man sig äga rätt att fordra en fullständig
världsförklaring ensamt af den. Materien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
