Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Dalhems kyrka på Gotland. Af Gustaf Lindgren. Med 7 bilder efter teckningar af Axel Herman Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
GUSTAF LINDGREN.
fönsteröppningar och i det trekopplade
fönstret i korets altarvägg finnas rester
af åldriga glasmålningar, hvilkas intensiva
färg och mörka glöd i forna dagar
säkerligen gifvit ljuset i kyrkan ett
mystiskt skimmer. Tornet ofvanom
vakt-gången är indraget bakom denna, och
dess murhörn förstärkas och markeras
genom på skrå ställda pilastrar, fordom
krönta af gotiska fialer, som upptogo
trycket från de fyra höga, gotiska rösten,
öfver hvilka den åttkantiga spiran reste
sig.
Dalhems kyrka besitter således en för
en byggnad af jämförelsevis små
dimensioner ovanlig rikedom i anläggning
och utstyrsel och har dessutom ganska
lyckligt undsluppit den vandalism, som
öfvergått så många andra, äfven
gotländska kyrkor i slutet af förra och början
af vårt århundrade. Man tänke sig blott,
att ännu i senaste tid den närbelägna
Norrlanda kyrkas vackra romanska port
med sina ståtliga järnbeslag lär blifvit
ersatt med banala glasdörrar, liknande
vanliga verandadörrar, och att dess
präktiga korstolar inflyttats till fornsalen i
Visby!
De skador, som uppstått å Dalhems
kyrka, äro till stor del sådana, som tidens
tand åstadkommit. Tornets fialer hafva
vittrat och nedstörtat, spirans trävirke
har angripits af röta och dess form vid
reparationen ändrats från åttkant till fyrkant.
Några af portalernas slipade kolonnskaft
hafva fallit bort och ersatts med trä. En
ful och torftig orgelläktare skymmer den
vackra utsikten från västportalen mot
koret och förvanskar skeppens fina, höga
och utsökt afvägda proportioner.
Altar-prydnaden — huggen i sandsten 1686
— är ett klumpigt barockarbete, illa
harmonierande med den förtjusande, rikt
och ädelt skulpterade predikstolen och
de vackra bänkarne, som stamma från
1500-talet.
Också värdera Dalhems församling
och dess nitiske herde sin sköna och
ädla kyrka nog högt att vilja efter
förmåga afhjälpa dessa af tid och ringa
konstfärdighet orsakade brister, och ett af
Kungl. Majestät 1892 fastställdt, af vår
framstående etsare och arkitekt Axel
Herman Hägg uppgjordt restaurationsförslag
föreligger också, i och för hvars utförande
dock den fattiga Gotlandsförsamlingen
sett sig nödsakad att i ett upprop, biträdt
af sådana namn som K. H. G. von Schéele,
H. Hildebrand, G. Wennerberg, C. R.
Nyblom, A. T. Gellerstedt, Th. M. Fries,
Carl Norrby och Nils Höjer, vädja till den
fosterländska konstens vänner och
gynnare. Och då den erforderliga summan,
23,000 kronor, är mycket liten i
förhållande till det dyrbara minnesmärkets
skönhet och konstvärde, är det väl att
hoppas, det denna vädjan icke skett
förgäfves.
Ifrågavarande restaureringsförslag
afser hufvudsakligen att återställa tornets
forna utseende, borttaga den vanprydliga
orgelläktaren och i stället uppföra två
smärre läktare på båda sidor om
tornbågen, ersätta de nuvarande bänkarne
med nya öppna bänkar, återställa
kor-stolarne i deras ursprugliga skick och
flytta den nuvarande altarprydnaden till
en annan plats samt i stället anskaffa
en i ädlare stil hållen, med kyrkans
former bättre öfverensstämmande ny
altar-prydnad. En och annan af dessa
åtgärder torde väl dock komma att under
utförandet modifieras. Det är vid alla
restaureringar viktigt att begränsa sig
till just det nödvändiga, att icke beröfva
den restaurerade byggnaden något, som
kan bidraga till den konstnärliga effekt,
dess byggmästare afsett, eller som kan
belysa dess historia och öka pieteten för
dess minnen och för fädernas fromhet
och konstskicklighet. Och lika viktigt
är det att utöfver det för byggnaden ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
