Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Dalhems kyrka på Gotland. Af Gustaf Lindgren. Med 7 bilder efter teckningar af Axel Herman Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
GUSTAF LINDGREN.
kets berättigade fordringar på ett
harmoniskt underordnande af detaljerna
under dess totalintryck, men icke teoretiska
spekulationer eller stilistiska hårklyfverier,
som sakna stöd af verkligheten, varit
orsaken till dessa nya tilläggs tillkomst,
form och anordning.
I mångt och mycket uppfyller
förslaget till Dalhems kyrkas restaurering
på ett utmärkt sätt dessa fordringar på
ett pietetsfullt återställande af det ädla
minnesmärket. Det må dock icke anses
förmätet att fråga, hvarför de vackra och
egendomliga gamla renässansbänkarne,
som gåfvo kyrkan en så målerisk
karakter, icke tillvaratagas och användas
åtminstone till sidostycken i de nya öppna
bänkarne. Ej heller förefaller tanken att
anordna de båda små läktarne på båda
sidor om tornbågen fullt motiverad af
nödvändigheten. De äga ej historisk
häfd men störa i viss grad det
behagliga intrycket af kyrkans rena och enkla
linier, och de genom desamma vunna
platserna kunna lika väl förvärfvas nere
i kyrkan genom att flytta orgelverket till
en mindre läktare öfver västra portalens
vindfång, där en konstnär med herr Häggs
talang bör kunna uppställa det utan att
det vackra västra fönstret skymmes.
Kostnaderna för restaureringsprojektets
genomförande blefve härigenom i hvarje
fall icke större.
Om förslaget under utförandet
något modifieras i ofvan antydda
riktning, torde dess totalverkan i än högre
grad komma att motsvara de mäns ädla
afsikter, som satt sig i spetsen för det
fosterländska företaget, och den
ärevördiga gamla kyrkan än en gång komma
att fullt återfå den egendomliga skönhet,
som dess förste grundläggare ville gifva
den. Hvem var han då, grundaren af
Dalhems kyrka? Man vet det ej, men
Brunius har vågat en gissning, som icke
förefaller allt för osannolik. I norra
portalens östra post sitter ett bildverk af
sandsten, enligt Brunius inmuradt i
kalkstensporten redan vid densammas
uppförande, och föreställande en andlig, som
lyfter en kalk, och därofvan Kristus, som
välsignar kalken. Omkring bilderna löper
en mycket förvittrad inskrift, som af den
för Gotlands fornminnen i hög grad
intresserade Haqvin Spegel år 1683 tyddes
på följande sätt:
Floruit in terris multo Nicolaus honoré.
Finivit metam, cui regis gratia favit.
Preposito caro paradisum reseravit,
Quem multo Christus benedictus honoré beavit,
Atque illi certo sua celica regna paravit;
Celi namque memor vixit in orbe pius.
1753 läste Langebek »Christi» istället
för »regis» men tydde i öfrigt inskriften
på samma sätt som Spegel. Stenens
ofullkomliga arbete anger dess ursprung
från 1200-talet. Månne det är för djärft
att antaga, det Nicolaus var den
kyrkoherde, som grundade Dalhems kyrka, och
att minnesstenen var afsedd att för
eftervärlden vittna om hans förtjänster om
det vackra tempel, i hvars minsta portal
den helt blygsamt är insatt? Vare
därmed hur som hälst, grundläggarens verk
har bestått längre än hans minne och skall
väl, om vår tid fyller sin plikt mot det
dyrbara arfvet af hans fromhet och hans
konstsinne, ännu länge för en sen
eftervärld bära vittne om dess pietet för våra
fosterländska konstskatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
