Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Lyriken. Det litterära lifvet i Milano. Af Helmer Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57°
arrigo boito.
hvilken omständighet hade lockat de flesta
af landets främste kompositörer från deras
sommarnöjen till staden. Man såg t. ex.
Franchetti, Samara, Mascagni och
Leon-cavallo. Endast den åldrige Verdi hade
dröjt kvar i det landtliga lugnet.
Den förmögne milanesaren bor i regeln
ute på landet ända till den i november.
Affärsmännen, hvilka äga villor t. ex. vid Lågo
maggiore eller vid Lågo di Como, men som
om dagarne måste vara i staden på sina
kontor, stanna inne hela veckan men resa
öfver söndagen ut till sina familjer.
Man träffar därför sommartiden mycket
folk ur societeten vid middagstiden kl. 7
på stadens elegantaste restauranter eller
rättare på en enda restaurant, ty de äkta
mila-nesarne äro i det fallet ytterst exklusiva.
Denna enda är Café Cova, belägen midt
emot II Teatro alla Scala i hörnet af Via
Alessandro Manzoni. Litteratörerna äro
också vanligen vid denna tid af året
talrikt församlade och voro det också nu.
De komma för att skörda frukterna af sina
sommarmödor, för att skaffa sig förläggare
för hvad de skrifvit ute på landet. Det
är nämligen ett karaktersdrag nästan för
dem alla, att de sällan arbeta inne i staden.
Där roa de sig, prata och skaffa sig
materialet till nästa bok.
Under en af våra längre promenader
frågade jag t. ex. en af mina vänner bland
de yngre skriftställarne, om jag icke genom
allt detta diskuterande och promenerande
tog hans tid för mycket i anspråk. Men
han svarade genast: »Tror ni, att man
arbetar i Milano! med detta döfvande buller
på gatorna öfverallt! med alla dessa
teatrar, fester och bråk! Jag arbetar alltid
på landet —■ helst i alperna någonstans
—-eller också vid Lågo maggiore för de
härliga lointainernas skull — Como är mig
för trång — jag måste ha större vyer.»
Vi begifva oss emellertid mellan 7 och
8 på kvällen till Café Cova. Vi inträda
i den bakre salen, hvars bortre långvägg
löper parallelt med en skuggig trädgård,
med hvilken den medelst breda glasdörrar
står i gemenskap. Som det är mycket
varmt, stå de öppna. Det elektriska
ljuset är redan tändt både ute och inne. Själfva
salen med sina hvita väggar och mörka
läderstolar erbjuder ingenting
anmärkningsvärdt. ■ Allt ser snarare litet slitet ut, men
detta i förening med den något
gammaldags dekoreringen ger den kanske just en
hemtreflig, något aristokratisk ton.
Man kan vara säker på att åtminstone
hälften af de personer, som sitta vid
borden därinne, känna hvarandra. Allt gör
ännu mera intryck af kotterier än t. ex.
hotel Rydberg i Stockholm supédags.
Därborta vid ett bord sitta några bekanta
politici, en ex-minister med några kända
högerdeputerade; på ett annat ställe åter
några aristokratiska sportsmän, som
förmodligen varit ute på någon täflan, vid
bordet näst intill ett par större matadorer ur
den högre finansens värld o. s. v. Men vi,
som för ögonblicket mest intressera oss för
de konstnärliga och litterära elementen,
vända våra blickar åt annat håll.
Mannen med de svarta ögonen, den svarta
hyn och det stora skägget — i bonjour,
som sitter litet artistiskt illa — är den
rikaste och tillika kanske näst Verdi mest
framstående af Italiens nu lefvande
kompositörer, baron Alberto Franchetti, »Asraels»
och »Columbus’» skapare. Men den unge,
skägglöse mannen midt emot honom med
de stora spelande ögonen, de rörliga
an-letsdragen, där det minsta intryck tyckes
liksom ögonblickligen afspegla sig i
minspelet, med den hvita västen, med lorgnett
med guldkedja omkring halsen och med
händerna prydda utaf allt för många
diamanter, är den elegantaste, den mest firade af
alla italienska musici, damernas älskling,
Pietro Mascagni. Emellan dem sitter ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
