Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dagboken. Bilaga till Ord och bild
- N:r 3, Mars
- Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 dagboken.
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
K. Dramatiska teatern.
Mars 23. Herr Dar danell och hans upptåg på
landet. Lustspel i 4 akter med körer och
kupletter af August Blanche.
Vasateatern.
Mars 9. Den kritiska åldern. Komedi i 3 akter
af Jules Lemaitre. Öfvers, från franskan.
» 26. Det stora forslaget. Komedi i 4 akter
af P. Staaff.
Södra teatern.
Mars 4. Wahlboms pensionat. Lustspel i 4 akter
efter en främmande idé af ■— —r.
» 13. Herr Dardanell och hans upptåg på
landet. Lustspel i 4 akter med körer och
kupletter af August Blanche.
•t 30. Profkyssen. Operett i 3 akter. Musiken
af Millöcker.
*
Kungl. Dramatiska teatern afbröt raden af
»Talismanens» utsålda hus med en rad af
utsålda hus på August Blanches »Herr
Dardanell och hans upptåg på landet», som
till en privat arrangerad matiné af teaterns
nitiske och förtjänte andre regissör
lånades från Södra teaterns repertoar med herr
Gustaf Bergström, ett lån som sedan teaterns
direktion öfvertog, naturligtvis med den
väsentliga afbetalningen, att herr Bergström
återbördades. Det är sedan flere år en coutume,
att de program, som af den ene eller andre
af teaterns medlemmar upptagas till spelning
och inöfvas för privat arrangerade
föreställningar med benäget biträde af kamrater, sedan
inglida i teaterns ordinarie repertoar. På
sådant sätt hafva »Helgon eller vansinnig»,
»Syrsan», »Ett resande teatersällskap» m. fl.
stycken kommit till uppförande. Och vi hafva
så många gånger haft skäl att glädjas åt den
omväxling och det värde, som härigenom
tillförts spellistan, att vi äfven denna gång må
utan opposition finna oss i hvad som skett,
äfven om vi ej kunna undertrycka våra
betänkligheter vis à vis en konkurrens af detta
slag mellan landets första seen och en
sekundteater om ett den senares repertoarstycke.
Det har emellertid varit mycket tydligt, att
publiken gärna vill se Dardanell vid
Kungsträdgården lika väl som vid Mosebacketorg
och mycket gärna vill se Agapetus i fru
Hartmanns intagande gestalt. Men äfven under
antagande, att det är publikens vilja som här
verkat bestämmande, må det ej förtänkas fru
Hartmann, om hon gärna velat spela Agapetus
mer än en enstaka gång, ty det är en
dråplig prestation, så full af ett smittsamt, sprit’
tande godt humör, att såväl de reservationer,
som lyst igenom ofvanstående rader, som
många andra utan pardon slås till marken
af det segervissa, komiska lugnet i
framställningen. Äfven den trumpnaste får sig ett
godt, hjärtligt, friskt skratt, och hvem har
något att säga, sedan man skrattat så? Vi
lämna därföre därhän, om stycket nu borde
hafva tagits upp på k. dramatiska teaterns
seen, och om fru Hartmanns rika gåfvor ej
borde räcka till med samma framgång i andra,
djupare uppgifter än i dessa ofantligt roande
variationer af den halfvuxna ålderns gaucherie,
och vi gifva oss på nåd och onåd, ty detta
är i sin art en utmärkt konst, full af glädje
och putslustighet, med måtta och finess i
formen. Fullt ut lika förträfflig som fru
Hartman var fru Sandell, hvilkens rika
begåfning lika litet som de flesta rika
begåf-ningar saknar sin humoristiska malmgång; och
herr Hedlund, som fått det vanskliga värfvet
sig anförtrodt att ersätta Gustaf Bergström i
titelrollen, skiljer sig med stor heder härifrån.
Han har lyckats att vid instuderingen af rollen
så totalt abstrahera från den populära
Bergströmstypen, att nu icke heller åskådaren
kommer ihåg att göra jämförelser utan blott med
välbehag konstaterar det lif och den
smidighet, som utmärka herr Hedlunds Dardanell.
Öfriga roller gåfvos jämnt bra, något
schablonmässigt som de äro skrifna.
Nu återstår att se, om Blanches Agapetus
så småningom vill draga sig tillbaka för någon
tid, och om då Calderons Sigismund skall
få komma fram i stället. Både författare och
utförandets konstnärlighet äro värdiga den
successionen. Herr Emil Hillberg gaf
nämligen på Skärtorsdagen å k. operan en soaré,
hvars program upptog det 250-åriga
skådespelet »Lifvet en dröm». Herr Hillbergs
framställning af prins Sigismund utmärkte sig
för all den otämda kraft i såväl godt som
ondt, som här ovillkorligen måste finnas. Ty
denne furste, som tror, att lifvets
tilldragelser äro drömmens gyckelbilder, är minst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0663.html
