Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 10, Okt. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
DAGBOKEN.
MUSIK.
K. OPERAN.
Augusti 24. Lohengrin.
» 26. Trollflöjten.
» 27. Mignon.
» 31. Tannhäuser.
September 2. Konung för en dag.
» 7. Romeo och Julia.
n 12. Regementets dotter.
» 17. Kärleksdrycken.
» 21. Wilhelm Tell.
» 23. Lakmé.
’ 24. Aida.
> 26. Nürnbergerdockan. Pajazzo.
Oktober 5. Carmen.
» 7. Mefistoteles.
» 9. Mignon (i ny instudering).
19. Wilhelm Tell (Arnold — hr
Prévost.)
» 22. Figaros bröllop.
KONSERTER.
Oktober 13. Aulin konsert å operan.
» 19. Alma Hultings konsert.
» 20. Första kammarmusiksoarén.
Jag har att i denna redogörelse
hufvudsakligen hålla mig till operans verksamhet,
då konsertsäsongen, som lofvar att bli
mycket intressant, först helt nyligen tagit sin
början. Operan har nu spelat fulla två
månader och har under denna tid gått igenom
en stor del af sin gamla repertoar, på den
nya vänta vi ännu. Den första verkliga
nyheten, Verdis genialiska opera »Falstaff», lär
man dock kunna motse till fram i medio af
nästa månad. Af repriserna har ingen gjort
mer afgjord lycka, »Kärleksdrycken» upplefde
blott tre föreställningar och
»Nürnbergerdockan» två; »Mignon», som förut i höst gifvits
två gånger med den gamla besättningen, har
i den nya instuderingen hittills redan
gifvits fyra gånger, och tycks alltså arta sig
bättre. Denna repris bragte också åtskilliga
glädjande öfverraskningar, bl. a. en ny
löftesrik Mignon. Med utförandet af detta parti
har*nämligen Operans senaste akvisition, fröken
Thulin, visat sig vara en verklig förmåga. Först
och främst förtjänar hennes sång loford. Rösten
är visserligen icke stor eller stark, men den har
behaglig klang och gör sig lätt gällande. Den
unga sångerskan är dessutom musikalisk samt
har fått lära sig ett och annat, som tycks
vara en hemlighet för de flesta af hennes
yngre kamrater, t. ex. att man bör sjunga
legato och icke andas mellan hvart eller hvart
annat ord. Kan hon nu lära sig, att riktigt
bära fram sina höjdtoner, så är det
naturligen så mycket bättre, men redan nu är hon
vokalt mer än lofvande, och äfven dramatiskt
röjer hon både begåfning och god
handledning. Det fanns verkliga dramatiska accenter
i hennes föredrag, scenerna med Wilhelm
Meister spelades med mera innerlighet än vi här
varit vana att se, och igenkänningsscenen i
sista akten gafs med en poesi och grace, som
förde tanken på Sigrid Arnoldson. Däremot
kunde Mignons svartsjuka och förtviflan
gifvits med mera kraft. Man saknar här fru
Edling, som i detta parti ägde verklig
ursprunglighet. Hennes Mignon var ett
natur-• barn, fröken Thulin är här för elegant,
civiliserad, och icke häller äger hon den
lyriska värme, som präglade fru Möllers
föredrag af detta parti. Men sådan hon är, är
hon förträfflig, lättrörlig och känslig, graciös
och smidig.
Nästan lika förträfflig var hr Lemon som
Wilhelm Meister, det låg denna afton hos
honom ungdom och charme öfver både sång
och spel, något som var så mycket mer
glädjande, som hans uppträdande förut i
»Kärleksdrycken» varit så misslyckadt. En vacker
debut gjorde samtidigt hr Bergström, hvars
präktiga stämma är känd från konsertsalen;
hans Lothario var en för en debutant
öfverraskande god prestation. Äfven en ung
fröken Nilsson från kören visade sig som
Fredrik särdeles lofvande. Fröken Petrini befanns
däremot till allmän förundran vara en högst
medelmåttig Philine, ehuru hon var mer
förförisk än den närmaste företrädarinnan.
Spegelscenen gjordes dock elegant, och i första
akten var kostymeringen mer pikant än här
varit vanligt (schäferhatt och pudradt hår,
kjol som hos en herdinna à la Watteau och
— lorgnett!), men Titania-arian sjöngs i
em-pire-kostym och för öfrigt i alla afseenden
högst slarfvigt, och i finalerna kunde icke
fröken Petrinis stämma göra sig gällande.
Som Laërtes sjöng hr Forsell ganska
förtjänstfullt, ehuru partiet egentligen ligger för
högt för hans stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
