Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Karl Nordström och det moderna stämningslandskapet. Af Richard Bergh. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO RICHARD
kari. nordström." "
lierad: Karl Nordström, stråla på en af
salongens hedersplatser midt emellan två
officiela, högkyrkliga porträtt af
Cabanel. Med en gång hade Nordström
slagit igenom. Taflan, en skogsdunge från
Grèz, inköptes af Mårten Waern i
Göteborg; den äges nu af hans familj och har
ej under åren förlorat något af den
djupa, mustiga färg, som den gången
fängslade oss. Det friluftsporträtt af fru Nord
ström som fästmö, hvilket var utställdt
pä samma salong och som är en af de
finaste, blondaste färgstudier från den
svenska konstens Grèz-period, finnes i
Fürstenbergs galleri i Göteborg, där man
äfven kan få betrakta en af de sollysta
trädgårdsmurarne från »pension Laurens»
— en nykter, objektiv bit natur. I Grèz
hade Nordströms öga fått sin
nödvändiga uppfostran — hemlandet skulle
återge hans själ talförmågan.
Den vilda och mångskiftande naturen
i norden kommer ej målaren till mötes
såsom den enhetliga, kultiverade naturen
i Frankrike. Den förra bjuder ej, som
den senare, konstnären motiven fullfär-
BERGH.
diga som mogna frukter. För att skildra
vår natur hjälper det ej att endast
öppna ögonen framför den, målaren måste
också veta att tidtals sluta dem, han
måste kunna drömma öfver det han sett,
han måste förstå att lyssna till sin känsla
för att med ledning af denna utgrunda
enheten i denna skiftande mångfald, i
hvilken ytterligheterna så ofta beröra
hvarandra. Den veka björken står där
tätt vid den karga furan, skarpt
tecknade mot hvarandra i den klara, hårda,
nordiska luften, i hvilken ej dallrar det
förmedlande silfverdis, som gör den fràn
ska atmosfären så målerisk. Känslan
ensam kan lära målaren att finna
samklangen, stilen, genom hvilken hans
naturskildring skall nå harmoni, blifva konst.
I Frankrike kan en landskapsmålare
möjligen blifva konstnär endast med hjälp
af sitt öga, såsom Sicley. I norden
måste landskapsmålaren vara skald.
Ofvanstående reflexioner nedskref jag
för några år sedan efter ett samtal jag
hade med Nordström ute på Djurgården.
Säkerligen stod ej den öfvertygelse, som
dessa ord förfäkta, klar för Nordström
genast vid hans hemkomst till Sverige
sommaren 1886. Den väcktes till lif genom
kampen med vår oböjliga natur. De
landskapsbilder från Tjörn, han först tog itu
med, utgöra en direkt fortsättning på
studierna från FYankrike och hafva ett
tydligt släkttycke med dessa. De uppvisa
samma intensiva naturstudium som de
franska bilderna, äro merendels helt
objektiva som de, men hans färgton
förändras småningom, blir med hvarje
arbete mer nordisk, klar, djup och
klangfull. Silfverdimmorna vika från paletten,
och nordens klara blå och djupa gröna
framträda skarpt mot hvarandra. Hösten
1888 flyttar Nordström till Djurgården
— till »det gula huset». Här börjar han
att drömma. Denna natur, där minnen
hviska ur hvar vrå, där Bellmans ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
