Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kristina och teatern i Rom. Af C. Bildt. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
C. BILDT.
HERTIG FERDINAND KARL AF MANTUA.
KOPPARSTICK AF F. GAFFELS. 1671.
loge med kunglig krona och vasavapnet
inrättades för drottningen. Under det år
ombyggnaden pågick, begärde Kristina
att få låna hertiginnan Isabellas af
Mantua komedianter för att spela i Palazzo
Riario, men hertiginnan svarade, att det
ej kunde beviljas, ty hon hade blott ett
sällskap. Kristina behöfde dock ej vänta
länge på sitt kära spektakel, ty redan
följande år (1671) kunde den nya teatern
öppnas med en opera Scipione
Affrica-no, naturligtvis tillegnad Kristina,
hvarpå följde Jasone tillegnad Maria Mancini,
båda troligen komponerade af Francesco
Cavalli. Detta var operans gyllene tid
i Rom. På Kristinas och Lorenzo
Colonnas förbön hade påfven återkallat
förbudet för kvinnor att visa sig på scenen,
och le Romanine fingo ändtligen spela
och sjunga i sin egen stad. Däremot
vägrade Clemens X att tillåta, att det
spelades hela året om, såsom Kristina
begärt. Det syndiga nöjet förblef reser-
veradt för karnevaltiden, d. v. s. fyrtio
dagar före fastan.
Truppen hade således långa ferier, och
de mera framstående sujetterna lånades
under tiden ut till andra städer.
Konstnärsparet Nicola och Antonia Coresi
gasterade hösten 1672 i Florens och
Venedig, försedda med rekommendationer af
Kristina till storhertigen af Toskana och
till prokuratorerna Sagredo och Grimani
i Venedig. Hur väl de stodo hos
drottningen, synes däraf att Coresi samma år
af henne utverkade ett bref till
storhertigen med begäran att han måtte hjälpa
en Coresis farbror, som var
benediktinermunk, till någon befordran inom orden.
A konceptet har Kristina själf tecknat,
att hon ej kände munken. Den som
skandaliseras af dylika intriger, kan det
lugna att höra, det rekommendationen
kom för sent. Drottningen hade äfven
förärat Coresi en kopia af en af de mest
beryktade taflorna i sitt galleri,
Corre-gio’s Leda, hvilken utfördes af ingen
mindre än Carlo Maratta.
Aret därpå begärde hertig Ferdinand
Karl af Mantua att få låna Antonia för
en opera, som han önskade gifva efter
fastan. En hofman, markis Annibale
Cavriani, skickades till Rom enkom för
att framlämna brefvet och muntligen
understödja hertigens begäran hos Kristina.
Så angelägen var hertigen.
I trots af förbudet att spela utom
karneval-tiden synes Alibert ha gjort goda
affärer med sin teater. Dessutom hade
han af drottningen 200 scudi i årlig lön
samt fritt ekipage, han hade af Clemens
IX såsom sinekur fått guvernörskapet i
Nettuno, och han hade avancerat till
grefve. Om denna titel gifvits honom af
påfven, Kristina eller af hans egen
nåde, vill jag låta vara osagdt. Från
Frankrike kom den i alla fall icke.
Han hade gift sig med en dam af den
korsikanska slägten Cenci, en släkting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
