- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
257

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kristina och teatern i Rom. Af C. Bildt. Med 12 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTINA OCH TEATERN I ROM.

257

kvinnornas uppträdande på scenen.
Vidare befallde han att skiljeväggarna
mellan logerna skulle tagas bort, så att
ingen hemlig kurtis skulle kunna äga
rum i halfdunklet skyddad från salongens
blickar, och så drog han i härnad mot
fruntimmersdräkterna. Alla låghalsade
och bararmade plagg förbjödos, och så
noga genomdrefs förbudet, att de påfliga
sbirrerna skickades ut i tvättstugorna att
konfiskera alla urringade lintyg de kunde
få tag i. Skratta lagom, värde läsare!
Innocentius var egentligen fullt
konsekvent med kyrkans lära om nakenhetens
sedeslöshet. Af alla de angrepp kyrkan
riktat mot kulturen har denna lära
kanske varit det ödesdigraste, ty den är
ansvarig för de antika badens och därmed
den offentliga sundhetens förfall, för
konstens tillbakagång och tänkesättets
missriktning. Så länge har kyrkan predikat
om det gudlösa i att visa det skinn
naturen gifvit oss, att ett tillgjordt pryderi
slutligen ingått i det allmänna
medvetandet. Blygsamheten har blifvit
konventionel, och då är det ju alldeles på sin
plats att polisen synar lintygen.

Förbudet mot biljett-försäljningen fann
man lätt utvägar att kringgå. Det mot
opera-sångarnes deltagande i
kyrkomusiken var ej så farligt, emedan de bästa
af dem gasterade utanför Rom efter
karnevalen. Skiljeväggarnes borttagande
mellan logerna brydde man sig helt enkelt
icke om. Polisen lät taga bort dem, men
efter en vecka hade den ändrat åsikt,
och de sattes tillbaka igen. Värre var
det med kvinnornas försvinnande från
scenen. Det var ej så roligt att få lof
att vänja sig vid kastraterna igen — men
nöden har ingen lag.

Den stackars Alibert hade alla dessa
svårigheter att kämpa emot under
säsongen 1677, och till råga på olyckan
hade hans beskyddarinna fått dåliga
affärer. Hennes underhållsländer voro i

Ord och bild, 6:te årg.

följd af kriget i Brandenburgs och
Danmarks besittning, och Kristina fick lefva
på kredit och göra alla möjliga
indragningar. Alibert och teatern voro bland
dem som måste offras, och detta blef för
den stackars mannen droppen, som kom
bägaren att rinna öfver. Tordinona
stängdes, och Alibert begaf sig till Turin för
att vid Savoyiska hofvet söka användning
för sina talanger. Innan han reste, fick
han audiens hos påfven och beklagade
sig öfver de svårigheter som beredts
honom. Särskildt beskärmade han sig
öfver att den yttersta stränghet visats
honom, medan en viss Reabucci tillåtits
öppna en liten konkurrerande teater med
ordentlig biljettförsäljning. Innocentius
blef icke litet förvånad och mäkta vred.
Monsignor Governatore efterskickades
ge-genast för att förklara sig. Han
urskuldade sig med att det ej togs pängar vid
ingången, och att han ej kunde hindra
kardinaler och andra att ge Reabucci
presenter. Förklaringen togs likväl icke för
god af påfven, som svarade, att man icke
borde hoppas på några flera komedier i
hans tid.

Efter ett par år var emellertid
Alibert tillbaka i Rom, där han synes ha
hållit spelhus, till dess Kristinas affärer
åter tilläto henne att taga honom i sin
tjänst.

Det nöjeslystna Rom sökte sin
ersättning i sällskapsspektakel. Under
karnevalen 1678 gåfvos ej mindre än 130
sådana, men Kristina var allt för upptagen
af att skydda sina intressen under kriget
och fredsunderhandlingarna i Nimwegen
för att egna mycken tid åt teatern.
Följande år var hennes intresse lifligare.
Hon hade då tagit i sin tjänst såsom
kapellmästare den tjuguårige Alessandro
Scarlatti, musikens Bernini, såsom han
kallats, och hans första operor uppfördes
under Kristinas beskydd, dock ej i
Palazzo Riario, utan såsom sällskapsspek-

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free