Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Modern konstindustri på utställningen. Af Carl G. Laurin. Med 27 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
348
Carl G. Laurin.
Skåp af Christian Eriksson med fyllningar
målade af N. Kreuger.
Tillhör geheimerådet Krupp i Essen.
öfverträffas af den med »Faun och nymf?,
där både färg och relief fått en sällsynt
must och kraft. Firman Joseph Leja
utställer en samling ljuskronor och lampor,
alla utförda i Sverige. En hastig blick
på denna samling är tillräcklig för att
fatta, i hvilken grad arbetets värde höjes
genom ett intelligent användande af
konstnärliga krafter. Den firma, som energiskt
och konsekvent låter konstnären ha sitt
ord med i laget äfven vid fabriksarbeten,
den har gjort sig förtjänt af framgång.
Wallander har här ritat och delvis
utfört tvenne höga lampor för elektriskt
ljus. Samma värde som lamporna i
konsthallen hafva de kanske ej, därtill höra de oli-
ka delarna för litet tillsammans. Den bästa,
en hög lampa med bronsfot och ett
keramiskt midtelparti, som prydes af
sjöjungfrur i låg relief, har en frisk,
konstnärlig elegans och borde visa vägen för
en svensk produktion af tekniskt och
estetiskt tillfredsställande
nyttighetsartik-lar. Förträffliga glas- och messingskronor
utställas af samma firma, men liksom
empiremöblerna äro de bästa mer eller
mindre kopior.
Gusums bruks aktiebolag har äfven
utställt lampor, af hvilka flera äro
synnerligen tilltalande genom sina sunda,
enkla och vackra former.
En af orsakerna till Englands höga
ställning i konstindustrielt hänseende är
att man där insett vikten af godt
material och reelt arbete. Lusten att dölja ett
dåligt arbete och ett tarfligt material har
alltid haft en tendens att framkalla en
dålig och svulstig dekorering. Har man
den rätta aktningen för saken i fråga, och
den finnes blott då denna är väl utförd
och af fullgodt material, då använder
man ej hvad krimskrams som helst till
»prydnad» utan betänker sig två gånger.
Inom guldsmedsyrket finner man goda
bevis härpå. Sökandet efter vackra
former har alltid relativt varit till finnandes
vid förfärdigandet af silfversaker, men
då nysilfver genom sin billighet i
många fall utträngde silfver, inbröt en
förvildning, ett barbari i former och
dekorering, som bragte ned nysilfret nästan
till tapetfabrikationens låga ståndpunkt.
I tapettillverkningen är det dock
hufvudsakligen det blaskiga och
karakters-lösa i färg och form som framträder, här
är det mera det braskande och
bond-granna, vaser af skärt eller blått glas
infattade i en fot af nysilfver, prydd med de
smaklösaste omkomponerade
renässansornament, pålassade i mån af utrymme.
Sådant är hufvudintrycket af alla dessa
otaliga nysilfverexpositioner, som miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
