Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Olive Schreiners diktning. Af Ingeborg Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIVE SCHREINERS DIKTNING.
Af INGEBORG KLEEN.
OLIVE SCHREINER har blifvit kallad
den moderna idealismens prästinna.
Detta uttryck, som i sitt sammanhang
användes för att belysa hennes politiska
ståndpunkt, kan fullt ut lika väl tillämpas på
hennes diktkonst. Ville man på detta
område jämföra henne med någon, skulle
det kanske närmast kunna ske med vår
Selma Lagerlöf, i det som utgör
hufvud-draget i bådas konst: ett återgifvande af
det finaste, djupaste själslifvet hos allt hvad
de beskrifva, hvari naturens och
människosinnets alla skiftningar smälta samman och
förtona i ljusstarka, luftiga bilder, likt
speglande hägringar. Kanske äfven i den
yttre formens på en gång enkla och litet
vågade patos, stämdt på en sträng så hög
att endast mycket fina fingrar kunna röra
vid den. Men längre går knappast
likheten. Af den skära, oblandade poesi, som
kännetecknar vår nordiska diktarinnas
sångmö, barrskogsdoftande och oberörd af tidens
strömningar som en saga eller folkvisa,
finner man föga i Olive Schreiners
diktning. Den liknar en exotisk planta, spirad
ur torr, het ökensand, under glödande sol,
medan samtidens alla vindar farit fram
däröfver, och som sedan vecklat ut sin
samlade rikedom i några få blommor af
sällsam färgprakt.
Själf har hon vuxit upp på en punkt af
jorden, som f. n. tilldrar sig samtidens
största uppmärksamhet, i Södra Afrika och
Transvaal; och hela hennes omgifning har
samverkat till att utbilda denna starkt
idealistiska världsåskådning, som fordrar en.
viss grad af både yttre och inre
ökenstillhet för att blifva till ett genomgripande
helt. Redan den yttre naturen omkring
henne var ägnad att föda längtande
drömsyner och grubblande tankar: de vida
sandslätterna med sin gyllene luft, där blicken
sjunker i ändlöst fjärran, där mjuka kullar
förtona bortom hvarandra i glödande
eldfärger, och de närmaste klippornas gula
glittrande sten, som klädes, ej af milda,
gröna växter, utan nästan uteslutande af
röda lafvar, lyser i bjärta färger från
guldgult till djupaste purpur. Och dessa
klippor gömma, på de ställen där de ej täckas
af lafvarne, underbara hemligheter: gåtfulla
inskrifter, huggna i stenen, som tiden ej
förmått utplåna, och otympliga målningar,
naiva, sällsamma figurer, tatuerade i bjärta
färger, som boernas trosnit mångenstädes
strukit öfver med hvitt, men som här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
