Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 10, 11, Nov. - Konst. En Constantin Hansen-utställning i Köpenhamn. Af N. V. D. Övers. fr. förf:s manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
DAGBOKEN.
KONST.
EN CONSTANTIN
HANSEN-UTSTÄLL-NING I KÖPENHAMN.
Konstföreningen i Köpenhamn bjuder i
dessa dagar sina medlemmar på en
utställning af arbeten af Constantin Hansen,
målningar och teckningar, som den energiska
styrelsen genom upprop i tidningarna fått
låna från talrika privata ägare flerstädes i
landet.
Utställningens karakter motsvarar
fullkomligt de likartade stora retrospektiva
uppvisningar af enstaka äldre, betydande
konstnärers konst, som föreningen förr har
anordnat och hvarvid den inlagt betydande
förtjänster. Såväl i kulturhistoriskt afseende —
för en riktig värdemätning af dessa våra
klassiska målare från början och midten af
århundradet — som i det allmänna intresset
för deras verk i och för sig lönar det sig att
studera dessa utställningar och draga den
lärdom af dem, som en jämförelse mellan nu
och då gifver.
Vid sidan af Lundbye, Köbke, P. C.
Skovgaard, Roed m. fl. måste Constantin Hansen
nämnas som en af de egendomligaste
gestalterna i den åldersklass af målare, som följde
närmast efter Eckersberg, hvilkens elever de
voro och hvilkens folkliga realism genom dem
präglade hela periodens konst. Constantin
Hansen föddes i Köpenhamn 1804, och hans
fader, som själf var en respektabel målare,
gaf honom den första handledningen i konsten.
Sedan kom han under Eckersbergs direkta
inflytande på akademien, en öfvergång som
ej kunde annat än lämna djupa spår i
ungdomsarbeten från denna tid — ett par små
älskvärda porträtt och landskap, som ses på
utställningen.
1835 reser Constantin Hansen till Italien,
alla den tidens unge svärmares förlofvade land,
men i stället för att som dessa lefva
ögonblickets fjärilslif på osterian och i gatuhvimlet
utan tanke på forntidskonst och museer, drogs
Constantin Hansen till studier i antikens och
renässansens konst. Som ett bi sög han den
klassiska lärdomen i sig. Den mognade hans
begåfning, gaf honom en grundligare och
ädlare bildning än hans kamraters och gaf honom
impulser till den kommande konstnärliga
verksamheten i hemlandet.
Just denna omständighet blef betydelsefull
tör Constantin Hansens konstnärsbana. Den
ledde honom in ej blott på försök i
reproduktioner af antiken utan på
själfständig behandling af ett fullkomligt nytt och
hittills orördt ämne för konstnärlig verksamhet:
den nordiska mytologien. Om det ock måste
medgifvas, att Constantin Hansen i sina
mytologiska målningar gifver blott en svag och
mycket nykter reflex af ämnets mäktiga poesi,
så står han dock alltid som en nybörjare,
d. v. s. en banbrytare. Hans mytologiska
figurer sakna all sagolik storhet och mystik,
hans gudar blifva människor, människor som
kläda ut sig och spela teater. Äfven i de
bästa af dessa taflor, som Ägirsgillet (statens
samling), där Thor hotande förföljer Loke,
som i gudarnes församling har retat honom
med sitt hån, ser man blott en seen ur en
balett med personerna i vackra, plastiska
attityder och får intet intryck af makt och
väldighet.
Han har dock i vissa punkter gifvit
allmänna föreställningar form, skapat en typ,
som senare upptagits af t. ex. Frölich, som
i sina förträffliga teckningar mångfaldigat och
fördjupat densamma.
Constantin Hansen stannade 9 år i Italien,
en lycklig och fruktbar tid för honom som
människa och konstnär. Utom att han skötte
sitt flitiga konstarkeologiska studium,
försummade han icke det lefvande lifvet omkring
sig, i en rad mycket älskvärda taflor målar
han scener ur folklifvet, landskap och
arkitektur. Hans på stället gjorda studier lysa
af en friskhet och en målerisk skönhet, som
tyvärr oftast förloras i de utförda taflor, han
sedan målar efter dessa. En svaghet, som
återfinnes hos det stora flertalet af den tidens
konstnärer.
Constantin Hansens styrka är för öfrigt en
ovanligt fin uppfattning af det plastiska och
en sällspord känslighet för teckning och form.
Hans begåfning hänvisade honom i synnerhet
till dekorativ målning. Kompositionen i hans
taflor är alltid utmärkt afvägd, linier och
proportioner harmoniera förträffligt, och taflans
plan är väl använd; däremot är det klent
beställdt med uppfattningen af det rent
måleriska, där saknas djup, luft och rum in i
taflan, samspelet mellan personerna är utan
dramatisk rörlighet, och hans fantasi saknar
konstnärlig frihet och lif. Därför gaf han
det bästa han kunde i porträtten och de stora
dekorativa al fresco-målningar, som han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
