Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En åttioåring. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
WERNER SÖDERHJELM.
Snellman, sjuttiofem år gammal, sin
mäktiga stämma för att tacka alla dem, som
på denna dag samlats omkring honom
och hälsat honom med hänförda tal.
Åttioårig hade Elias Lönnrot låtit beveka
sig att komma till Helsingfors för att
närvara vid festerna till hans ära och
mana ungdomen till enigt arbete. Och
när detta läses, skola några dagar hafva
förflutit, sedan vi ånyo fått för Zacharias
Topelius nedlägga gärden af vår
kärleksfulla hyllning, lika varm och tacksam, som
då han för tio år sedan gick in i
åttiotalet, men nu hemburen af en generation
till, den som då icke existerade men som
nu redan stafvat igenom hans sagor.
Vi veta mycket väl, att vi ingalunda
äro ensamma om våra känslor för
Topelius. Hälsningarna frän Sverige på den
sjuttionde födelsedagen visade nogsamt,
huru man på andra sidan Bottenhafvet
också betraktar Topelius såsom sin. Och
ett nytt uttryck för dessa känslor fä vi
väl se i redaktionens för Ord och bild
önskan att vara med om den åttionde
födelsedagen i form af några i
tidskriften införda bilder från skaldens äldre
dagar jämte åtföljande text. Så gärna en
finne än bidrager till att för den
svenska läsekretsen frammana Sylviasångarens
drag, så känner han sig dock en smula
brydd gentöfver det faktum, att
tidskriften för ej lång tid sedan innehållit en
vacker och i de flesta fall äfven från vår
synpunkt riktig uppskattning af Topelii
betydelse*. Raderna, som här följa, skola
därför endast omtala några drag ur
åttio-åringens lif och sysselsättningar — som
sagdt, endast utgöra liksom en
förklarande text till teckningarna.
* *
Föreställer man sig Topelius i en
miljö, sä blir det — icke sant? —
ovillkorligen Björkuddens. Det kan vara på
* Zachris Topelius af Hellen Lindgren.
»Ord och bild» II sid. 452.
grund af de många skildringarna från
åldringens vackra tillflyktsort sedan
aderton år tillbaka, men denna
sammanställning har ock en inre orsak — den
att de båda passa så bra ihop. Eller
skulle det icke vara svårt att tänka sig
barnens, björkens, sommarmorgnarnas och
de blåa vikarnas skald som
tidningsredaktör i Helsingfors, som akademisk
föreläsare och examinator eller som rector
magnificus för universitetet? Och allt detta
har han dock varit, medan han skrifvit
»Fältskärn», större delen af sina sagor och
sina lyriska dikter, Nej, i björkarnes
hägn på sin udde, med det slingrande
sundet utanför, med barnabarns och
bar-nabarnsbarns joller omkring sig, så är
det vi måste föreställa oss Topelius, och
sådan njuter han en fridfull, lycklig
ålderdoms belöning för sitt lifsverk — och
i den omgifningen hälsar hans ungdoms
sångmö ännu så ofta på, bjudande
fantasien att återse de soliga rymderna från
fordom eller att mana fram gångna
tiders gestalter eller fördjupa sig i lifvets
allvarliga spörsmål.
Ty det är icke någon ringa
produktion som ligger emellan det år, då
Topelius tog afsked från hufvudstaden och
ämbetsgöromålen, samt det, då han fyller
åttio år. »Vinterkvällarnas» cykler — en
del af dessa noveller dock skrifna förut
— »Planeternas skyddslingar» i icke
mindre än tre delar, tre volymer »Läsning
för barn», en hel diktsamling »Ljung»
samt ett otal ännu icke samlade dikter,
hvilka skalde» med en lika flödande
fantasi som uppoffrande beredvillighet
lämnat åt kalendrar och tidningar af alla
slag — och mycket af detta är skrifvet
under det sista decenniet. Ju flere års
tyngd som hopat sig öfver
arbetskrafterna, desto färre till antalet hafva äfven
de stunder på dagen nödgats blifva, som
få tillbringas vid skrifbordet. Men såsom
fallet är med alla, för hvilka arbetet varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
