Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett porträtt af Sigismund. Af Gustaf Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
GUSTAF UPMARK.
sökaren, som hastar från mästerverken i
Uffiziernas Tribuna till Rafaelsbilderna på
andra sidan floden, ägnar de gamla
konterfejen i allmänhet endast några förströdda
och likgiltiga ögonkast. Men den
uppmärksamme iakttagaren finner äfven här
åtskilligt att beakta ur både konstnärlig
och historisk synpunkt. Hvar nation
återfinner nog en eller annan berömd eller
bekant landsman. Vi svenskar igenkänna här
bilderna af Gustaf II Adolf och Kristina,
af Hedvig Eleonora och Karl XII, af Karl
Gustaf Wrangel och Johan Banér. I
närheten finna vi dessutom åtskilliga af våra
äldre och yngre konstnärer, hvilka här äro
representerade genom själfporträtt alltifrån
Ehrenstrahl och Roslin fram till v. Rosen,
Winge och Zorn.
Men vi finna här också två porträtt
af Gustaf Vasas sonson, halffrämlingen
Sigismund, konung af Sverige och Polen,
helfigurer i naturlig storlek af en ståtlig
helverkan — och af ett ej ringa
konstnärligt värde. Konung Sigismund har allt
ifrån sina tidigaste år mångfaldiga gånger
blifvit porträtterad, han hade ärft sin faders
konstsinne, och han har till och med själf
uppträdt som konstutöfvare. Han hade
framstående konstnärer i sin tjänst, och
han har säkerligen haft ett pålitligt
omdöme om deras verk. Man kan således
på förhand antaga, att ett porträtt af
Sigismund är satt i verket med mera
omtanke än hvad som eljest brukar vara fallet
med kungabilder, där den höge förebildens
anspråk på likhet och konstnärens på
tillfälle till iakttagelser, på »sittningar», ej
alltid stämt öfverens. — De båda
florentinska porträtten äro goda arbeten. Det
ena, med titeln Poloniæ Sueciæ GotJiiæ
Vandaliæ Rex, visar konungen i sin
mannaålders kraft, stående, barhufvad, med
röd-blondt hår och skägg, i svart dräkt med
Gyllene Skinnets ordenstecken i kedja om
halsen. — Bilden, som återger samma typ,
som Ægidius Sadelers prydliga gravyr af
1604, ehuru denne endast framställer
bysten med rikt allegoriskt biverk, torde
således härröra från tiden närmast före det
angifna året och visar Sigismund såsom
Polens konung, liksom det säkerligen är
utfördt i Polen eller af en polsk konstnär.
Af större intresse är det andra och
tidigare porträttet, en smärt ungdomlig gestalt
med förnämt och allvarligt utseende i rik,
färgskimrande 1500-tals-dräkt. Ett tätt,
rödblondt, uppkammadt hår och en veckad
pipkrage omsluta ett ljuslett, långlagdt
gossansikte med en starkt markerad näsa, en
mycket liten mun med tunna slutna läppar,
stirrande ögon och fina uppdragna
ögonbryn. Uttrycket är värdigt, hederligt, men
förbehållsamt och otillgängligt, ett uttryck
sådant man kan vänta af den slutne
ynglingen, hvilkens tid var upptagen af
andaktsöfningar och studier, och som på
mellantiderna roade sig — säkerligen helt stillsamt
— i »raketebanan» eller i svarfstolen. Om
skarpsinnighet eller öfver hufvud om något
rikare själslif vittnar det ej. Af de
lysande egenskaperna hos Vasar, Jagelloner
och Sforzaer — ty äfven från dessa senare
ledde Sigismund genom mormodern Bona
Sforza sitt ursprung — återstod väl också
hos ättlingen egentligen blott rastypen: den
förnäma hållningen och de markerade
dragen, förenade med en utpräglad känsla af
egen värdighet och en viss ståndaktighet
i karakteren samt förfining i smak och
vanor. På gammalt 15oo-tals-manér håller
han å porträttet vänstra handen i sidan och
den högra med handskarne nedåt. Dräkten
är ytterst omsorgsfull. En röd, rikt
guldsömmad jacka omsluter lifvet och
fortsät-tes nedåt med korta uppskurna vidbyxor
af samma tyg. Nedom dem vidtaga röda,
enfärgade trikåer med låga, röda,
guldstickade skor. Öfver axlarna hänger en kort
styf kappa af svart sammet, likaledes med
guldbroderier, vid sidan en värja med röd
slida och smalt gehäng. - Det är en
karakteristisk och liffull tidsbild, och öfver
hela företeelsen ligger utbredd denna fläkt
af diskret stramhet, som är så utmärkande
för renässansporträttet. Figuren aftecknar
sig mot en grön fond och föreställes
stående i ett rum på ett rutigt marmorgolf.
I nedre vänstra hörnet läsa vi inskriften:
Sigismundus Dux Finlandiæ
Regni Sveciæ Hæres et Electus
Rex.
Aet atis Suæ XVIII I.
I all sin knapphet ger oss inskriften
emellertid några viktiga upplysningar.
Sigismund kallas här hertig af Finland,
Sveriges Rikes arfvinge och utkorade konung,
och säges vara målad i sitt ic):de år. Han var
född den 20 juni 1566 och fyllde alltså 18 år
samma dag 1584. Porträttet skulle således
vara måladt under senare hälften af 1584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
