Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Striden mot den franska rättskipningen under upplysningsseklet. Af John af Klercker. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MOT DEN FRANSKA RÄTTSKIPNINGEN UNDER UPPLYSNINGSSEKLET. IOI
»Parlamentet i Toulouse och några andra
parlament ha en egendomlig
jurisprudens; de medgifva fjärdedels, tredjedels
och sjättedels bevis. Sålunda bilda de
af sex hörsagor å ena sidan och tre på den
andra jämte fyra fjärdedels förmodan tre
fulla bevis; och på grund af denna
sköna bevisning äro de i stånd att låta
stegla en person åt er utan barmhärtighet.
En flyktig kunskap om
slutledningskonsten vore tillräcklig för att komma dem
att välja en annan metod. Hvad man
kallar ett halft bevis kan icke vara
annat än en misstanke; strängt taget finnes
det icke något halft bevis, ty antingen är
en sak bevisad eller också är den det icke,
det finnes intet mellanliggande. Hundra
tusen misstankar sammanlagda kunna
icke mera utgöra ett bevis än hundra
tusen nollor kunna bilda ett tal.»*
Den regelrätta rättvisans gång — vi
frånse här ofoget med den del af
konungens justice retenue, som tog sig uttryck
i det godtyckliga utfärdandet af lettres
de cachet, — skulle dock i den genom
ordonnansen gifna formen ha beredt den
franske undersåten en relativ säkerhet,
såvida bestämmelserna samvetsgrant
ef-terlefts. Detta var dock långtifrån fallet,
och i stället inträdde under skydd af
* J’apprends que le Parlement de Toulouse
& quelques au tres tribunaux ont une
jurispru-dence singulière; iis admettent des quarts, des
tiers, des sixièmes de preuve. Ainsi, avec six
oui-dire d’un coté, trois! de Fautre, & quatre
quarts de présomption, iis forment trois preuves
complettes; & sur cette belle démonstration, iis
vous rouent un homme sans miséricorde. Une
légère connaissance de 1’art de raisonner
suffi-rait pour leur faire prendre une autre methode.
Ce qu’on appelle une demipreuve ne peut ètre
qu’un soupçon’. Il n’y a point à la rigueur de
demipreuve; ou une chose est prouvée, ou elie
ne l’est pas; il n’y a point de milieu.
Cent mille soupçons réunis ne peuvent pas
pius établir une preuve, que cent mille zéros
ne peuvent composer un nombre.»
(Voltaire: Traité sur la Tolérance, p. 136.)
det hemliga processuela förfarandet ett
godtycke och en mannamån, som
särskildt hos de mäktiga parlamenten,
juridiska och politiska korporationer på en
gång, blott alltför ofta tog intryck af
politiska strider och partiställningar. Inom
juristkretsarna, som på grund af
parlamentsämbetenas faktiska ärftlighet i stort
sammanföllo med kretsar af juristadliga
familjer, handlade man alltför ofta efter
tvenne principer, som så småningom
tyckas ha ingått i hela den franska
nationens rättsmedvetande: att politiska
hänsyn i vissa fall gå före rättshänsyn, och
att det är viktigare att ingen skyldig
undgår straff än att en oskyldig får lida
af misstag, hvilket leder till att en
anklagad betraktas så godt som skyldig.*
Medkänslan för andras lidande
för-slöades hos domarne genom tortyren och
hos allmänheten genom den mängd
grymma och barbariska straff, man snart
sagdt dagligen hade tillfälle att offentligen
beskåda på afrättsplatserna, och dessa
strafifarter blefvo efter ordonnansens tid
snarare vanligare än tvärtom. Så
utsträcktes steglingsstraffet, som
ursprungligen 1535 införts från Tyskland såsom
ett afskräckande botemedel mot
landsvägs-röfveriet, till allt flere slag af brott, och
tjänstvilliga domare sökte i högmål att
göra sig behagliga på högsta ort
eller öfverskyla en föregående
parlamentarisk opposition genom att uppfinna de
mest raffinerade skärpningar af
delinkventens lidanden. »Sedan två till tre hundra
år använda våra strafflagar nästan
uteslutande tre straffarter», säger Servan,
»den första är döden, den andra är
döden och den tredje är döden; döden i
galgen, döden genom stegel och hjul,
och döden på bålet.»
Icke blott den lägre pöbeln vande sig
* Jämför Thackerays satiriska kritik af
fransk v rättskänsla på 1830-talet i hans
»Parissketch book».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
