Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Giorgione och Turner. Af John Ruskin. Öfversättning af Frigga Carlberg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
JOHN" RUSKIN.
En stad af marmor, sade jag, nej
snarare en stad af guld med gator af
smaragd. Ty i sanning, hvarje spira
och torn strålade och glödde i guldglans
med knappar af jaspis. Nedanför drog
det ogrumlade hafvet i djupa andetag
sina hvirflar af gröna vågor. Storsinta,
majestätiska, fruktansvärda som hafvet
rörde sig Venedigs män i styrkan af
härskarvälde och krigarmakt; rena som
hennes alabasterpelare stodo hennes
mödrar och ungmor; från fot till panna utan
tadel gingo hennes riddare —
bronsglansen från sjörostadt vapen glimtade som
en hotelse från de blodröda
mantelvecken; utan fruktan, rättrådig, tålig,
omutlig och obeveklig — hvarje ord ett
människoöde — satt hennes senat. I
förhoppning och ära, sjungna till sömns af
de rullande vågorna kring deras öar af
helig sand, lågo hennes döda, hvar och
en med namnet ristadt på ett kors vid
hans sida. En underbar vrå af världen!
Eller rättare, en värld för sig själf. Den
låg längs vattenytan, icke större än att
sjömännen från sina master sågo den
om aftonen som en solnedgång — men
en oföränderlig sådan. Det måste hafva
förefallit dem, som om de seglade i
himlarymden och att detta var en stor
planet, hvars östra kant vidgade sig genom
etern. En värld, från hvilken hvarje
oädel äflan och små tankar voro
bannlysta tillika med lifvets vanliga och
obetydliga element. Intet orent, intet buller
på dessa gungande gator, som stego och
föllo under månens strålar, endast
porlande musik af majestätisk växling eller
gripande tystnad. Inga svaga väggar
kunde höja sig öfver dem, ingen
låg-byggd koja eller halmtäckt skjul —
endast murar, fasta som klippan, med
stenar sammanfogade af mästarhand. Och
rundt omkring, så långt ögat kunde nå,
det klara vattnets stilla rörelse i stolt
renhet — ingen blomma men heller in-
gen tistel och intet törne kunde växa
på de glänsande fälten. — Högt uppe i
etern försvinna som en dröm Alpernas
toppar i lång procession bakom Tocellos
strand: de paduanska kullarne simma
som blåa öar i den gyllene västern. Och
däröfver — fria vindar och lätta moln
ordnande sig efter eget behag, klarhet
från norr och doft från söder, aftonens
och morgonens stjärnor i obegränsadt ljus
från hvälfvande himmel och famnande haf.
Sådan var Giorgiones skola —
sådant Tizians hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
