Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 / 199 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 14 bilder - I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan före kröningen, Arundel tjänstgjorde
emellertid i kröningståget såsom Lord
Steward. [1]

EMANUEL AF SAVOYEN. SAMTIDA KOPPARSTICK.

Vid tiden för kröningen talades också
om giftermål emellan Elisabet och en
annan engelsman, hennes forne gunstling
sir William Pickering. Han hade
återkommit från Frankrike, där han af
religiösa skäl en tid vistats. Tiepolo, [2]
Venedigs sändebud, skref till dogen den
23 febr. 1559: »Det tros, att drottningen
tager till man denne Pickering, som
är om 36 års ålder, af hög växt och
särdeles omtyckt af damerna. Parlamentet
har sändt en deputation till drottningen
med anhållan att hon måtte gifta
sig med Pickering».

Denne deltog också i kröningståget.
Men däri sågs äfven en tredje person.
Det var en ung ståtlig riddare, som ledde
drottningens präktiga, hvita, med ett
täcke af guldbrokad höljda lifhäst. Denne
riddare var lord Robert Dudley, drottningens
t. f. stallmästare, sedermera Earl
Leicester, en man som på Elisabets hela
lefnad kom att utöfva det mäktigaste
inflytande. Man betraktade honom ej
ännu såsom drottningens »consort». Det
kom sedan.

Feria, Filips minister, [3] skrifver den
18 april 1559: På de sista fem
dagarne har lord Robert kommit så långt
i drottningens gunst, att Hennes Maj:t
besöker honom i hans rum både dag
och natt. Dudley hade förvärfvat ett
fast och uteslutande rum i Elisabets
hjärta. I vägen för deras förening stod
endast en sak, det var att lady Dudley,
den älskliga Amy Robsart, lefde, fastän
kämpande med en svår och obotlig
bröstsjukdom.

Man finner, huru stora utsikter de, som
i likhet med Erik täflade om Elisabets
hand, hade att vinna framgång.

Ehuru Filip II för egen räkning gått
miste om giftermål med Elisabet,
hindrade det honom ej att uppträda för en
annan friare. Dels såsom katolska
kyrkans protektor — kejsaren, som i mycket
var beroende af de protestantiska
furstarne i Tyskland, saknade Filips
prestige — dels på kejsarens begäran hade
Filip åtagit sig att hos Elisabet till
gemål föreslå en af hans söner. De voro
två, Ferdinand och Karl. Den förre var
i hög grad bigott och därjämte veklig.
Den senare hade mycket smala skuldror
och ett stort hufvud. Bedrifvandet af
denna giftermålsaffär uppdrog Filip åt den
ofvan nämde Quarra i förening med spanska
ministern Feria. Så stor vikt fäste
han därvid. Då den kejserlige ministern
Ravenstein infann sig hos drottningen
och framställde frieriet först för Ferdinands
räkning, blef han genast kyligt emottagen.
Drottningen svarade, att hon ej ville
förmäla sig med någon, som hon ej sett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>