Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 14 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid den tornering, som anställdes till
Johans ära, hade hon aflidit. Biskop Quarra
skrifver, att allmänna ryktet var, att
Dudley gifvit henne gift. Dudley gjorde sig
så säker om giftermål med Elisabet, att
han till Quarra gjorde framställning
därom att, i händelse Filip gaf honom sitt
understöd, Dudley skulle ställa sig under
hans lydnad och återinföra katolska
religionen i England, hvarpå Filip ingick
enligt Quarras förslag. Elisabet hade
varit medveten om denna plan och för
Quarra erkänt, att hon älskade Dudley,
men förklarat, att hon ej ville gifta sig
med honom, sannolikt för att ej nedstiga
under sin värdighet, möjligen också af
fruktan för missnöje i landet, och detta
blef städse hennes position. Dudley var
hennes älskare och föremålet för hennes
kärlek, och hon ville ej hafva någon man.
Till Johan gaf hon sitt vanliga svar, hon
ville ej knyta äktenskapets band med
någon, som hon ej sett; men, då fråga
uppstod därom, att hon skulle få se Erik,
sökte hon på allt sätt att förekomma
sådant.
Då Johan underrättade Erik om Elisabets
nämnda svar, fattade Erik detta
som en önskan af Elisabet, att han skulle
begifva sig till England, men det var
just det hon ej ville. Då Eriks sagda
afsikt kom till Elisabets kännedom,
skyndade hon nämligen att i ett på latin
affattadt bref till konung Gustaf bedja
honom afråda Erik från den tillämnade
resan.
Erik förklarade först detta för skämt,
men då konungen anförde själfva orden
i Elisabets bref, »hvarigenom denna handel
fogeligen och skickeligen afslagen är»,
förmente Erik, att konungen ej förstod
innehållet af brefvet, hvilket högeligen
förtröt denne.
»Du vänder dig in på en annan mening»
— skrifver Gustaf till Erik —
»liksom vore oss drottningens bref icke rätt
uttydt». Konungen ville låta Erik veta,
att, ehuru han ej vore så höglärd som
sonen i det latinska språket, hade han
i sin tjänst dem, som det väl förstode,
tilläggande: »Wore godt Du betänkte Din
och alla Sveriges innebyggares bästa,
hvilket hänger såsom på en silkestråd,
och betraktade det kall Dig Sveriges folk
anförtrott efter vår dödliga afgång, så
att Du den ära och heder, som Dig af
Ditt fädernesland bevisad är, ville som
en ärlig furste på sinnet hafva.» [1]
Vid saknad tillgång till Elisabets
ifrågavarande bref är det svårt att med
visshet säga, hvad hennes afsikt därmed
var, men omständigheterna tala därför,
att Gustaf hade rätt. Cecil synes väl ej
betrakta Elisabets bref såsom något
afgörande afslag. I bref till sir N.
Trockmorton den 15 juli 1561 [2] yttrar Cecil:
»H. m:t har tydligen gifvit denne
konung Erik XIV tillkänna, att hon för
närvarande ej är hugad att ingå
giftermål, och att hon vid sådant
förhållande fruktar, att Konungen, då han
icke nu erhåller hennes hand, skall
utbyta sin kärlek i motvilja. Jag tror, att
han, efter emottagandet af hennes bref,
kommer att draga sig tillbaka.»
Då man besinnar Elisabets förhållande
till Dudley och hennes karakter, finner man
nog, hvad hennes verkliga mening var.
Elisabet hade ej fått någon fördelaktig
föreställning om Erik, det han i sanning ej
heller förtjänade — hon benämnde honom
»bad Erik» —, men häri låg sannolikt
ej hindret. Det var i första rummet
Elisabets kärlek till Dudley, med hvilken
högmodet dock hindrade henne att
förmäla sig. Därnäst ett stort koketteri att
blifva omtalad och beundrad såsom ett
jungfrulighetens ideal. För en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
