Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 11 bilder (Fortsättning och slut) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Darnley, Katarina på Erik, genom hvars
giftermål med Maria hon skulle få
undan en efter hennes förmenande möjligen
farlig medtäflare för Karl om Elisabets
hand.
Redan 1561 efter Eriks misslyckade
sjöresa, då Mornay var sänd till Frankrike
i något Eriks uppdrag, hemställde man
där till honom tanken på äktenskap
emellan Erik och Maria Stuart. Erik
lyssnade till detta förslag, och det var i
sagda syfte som han framställde till
rådet, om ej det vore skäl, att
giftermålsunderhandlingar öppnades äfven på
annat håll än i England. Genast efter
emottagandet af Mornays anmälan sändes en
förtrogen till Skotland för att underrätta
sig, »om drottning Maria vore så däjelig
som alle man säja». Otvifvelaktigt var
det till följd af Katarinas af Medici
bearbetning som Mornay fick anvisning på
Maria Stuart till Eriks gemål. Den
franske ministern i London de Fois hade
också bemyndigande att genom alla
möjliga medel gynna den svenske konungens
giftermål med drottningen af Skotland. [1]
Icke omedelbarligen efter det den
till Skotland utskickade återkommit utan
först på våren 1562 afsändes Per Brahe
och Mornay att framföra Eriks frieri till
Maria. Förevändningen för deras
beskickning var dels att söka säkerhet för
Erik, i fall han på resa till England blefve
väderdrifven till Skotland, dels att ingå
en handelstraktat. De skulle ej begifva
sig till Skotland, förr än de af
Gyllenstjerna inhämtat säker underrättelse, huru
affärerna stodo i London. Vid audiens
fingo de både löfte om lejd för Erik och
bekräftelse på handelstraktaten; men
beträffande giftermålet fingo de det svar,
att Erik skulle få besked, sedan Maria
rådgjort med sina fränder i Frankrike.
Men Maria ville också kommunicera sig
med en annan person. Af ett utdrag af
»Calender of Statpapers of Scotland by
Markham John Torp, London 1858» ser
man, att den 23 maj s. ä. den svenske
(Per Brahe) och den franske ambassadören
sammanträffat med en tredje person,
hvilkens namn ej uppgifves, men som till
följd af anonymiteten och ambassadörernas
gemensamma ändamål efter all anledning
måste antagas hafva varit drottningen.
I sammanhang med nämnda möte
omtalas »queen Marys great désire to hawe
a interwiew with the queen of England.»
Var Marias afsikt att för Elisabet
omtala Eriks frieri, hedrar det henne
mycket. Fryxells uppgift att Maria gifvit
Erik ett gynnsamt svar är ej riktig. [2]
Antingen nu Elisabet genom Maria
eller på annat sätt blifvit underrättad om
Eriks frieri till Maria, så var det detta
som föranledde Elisabets onådiga bref
och i följd däraf Gyllenstjernas rapell.
Ehuru nämligen Elisabet ingalunda
ämnade förmäla sig med Erik, var hans
dubbla spel sårande för hennes stolthet,
på samma gång det nedsatte honom
ytterligare i hennes omdöme, som förut ej
var det bästa. Se ofvan hennes yttrande
om honom »bad Eric». Eriks förfarande
var också högst uselt, oberäknadt hvad
Elisabet hade kännedom om. Det var
samtidigt med frieriet till Maria Stuart
som han i bref den 29 mars 1562 gaf
Gyllenstjerna befallning ej allenast att
söka genom mutor vinna engelska rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
