Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSKON.
SO?
grossh andi. ären.
Menar du kanske fröken Linder?
löjtnanten.
Jag beundrar din skarpsinnighet!
grosshandlaren (stiger tlff.)
Synd att jag inte kan göra detsamma om din
— jag svärmar inte ett spår för henne.
löjtnanten.
Och ändå följer du henne hem med en så
ovanlig beredvillighet, när hon varit här om kvällarne
— för att nu inte tala om åtskilligt annat.
grosshandlaren.
Jag kan väl inte låta henne gå ensam
heller! Och det är ju en ganska söt och treflig flicka
att prata med, så något omak tycker jag inte precis
att det är — om det nu skall bevisa något!
löjtnanten.
Ja, jag misstänker att det bevisar betydligt —
fast det skulle glädja mig på dina vägnar, om jag
misstagit mig.
grosshandlaren.
Hvad du är mån om min välfärd i dag — hur
kommer det sig
löjtnanten.
Jag vill freda mitt samvete — du är ju i alla
fall min bror!
grosshandlaren.
Det där får du visst förklara litet närmare!
löjtnanten.
Hm! (Paus.) Det är verkligen en ganska stilig
flicka! Hon har dessutom vuxit till sig under vintern.
grosshandlaren.
Jag vet just inte det!
löjtnanten.
Jag mötte henne ute i middags. Hon hade en
ny hatt, som klädde henne alldeles förbaskadt!
Och så rodnade hon så vackert, när jag hälsade
på henne.
grosshandlaren (stannar.)
Hvad — hvad sa’ du?
löjtnanten.
Du står slagen med häpnad, tror jag! Ja,
uppriktigt sagdt, så blef jag själf tämligen öfverraskad.
grosshandlaren.
Rodnade hon? Det är inte möjligt!
Ord och bild, J:e årg.
löjtnanten.
Har du så dåliga tankar om henne, så att du
inte tror, att hon kan rodna.
grosshandlaren.
Inte utan anledning åtminstone!
löjtnanten.
Nå, då hade hon väl antagligen någon sådan —
konsten är bara att få rätt på den. Men min
blygsamhet förbjuder mig att leta.
grosshandlaren.
Inbillar du dig, att hon är kär i dig?
löjtnanten (stiger ufp.)
Det var du som sa’ det och inte jag. Ja, jag
har visserligen inte gjort det ringaste för det, men
fruntimmerna äro så ytterst oberäkneliga —
grosshandlaren.
Ja, och du är så oemotståndlig —
löjtnanten.
Det behöfver man inte vara för att slå an på
en liten småstadsflicka.
grosshandlaren.
Inte lider du någon brist på själfförtroende i
alla fall. Jag har en mycket troligare förklaring,
och det är, att du såg galet.
löjtnanten.
Du lät ju påskina, att hon var dig tämligen
likgiltig, och ändå tar du så illa vid dig.
grosshandlaren.
Nej, för all del — mig angår det ju inte!
(sätter sig.) Jag tycker bara, att hon på det hela taget
är för god att kurtiseras af dig.
löjtnanten.
Din omsorg är rörande, men du kan lugna dina
moraliska känslor. Har jag några afsikter, så äro
de rena som snö.
grosshandlaren.
Jo, det var just den rätte — du som skryter
med att ha så många äfventyr som möjligt!
löjtnanten.
Ja, men man ledsnar på sådant också i längden
■— åtminstone ibland — och så skall jag väl tänka
på att stadga mig någon gång, jag med!
grosshandlaren.
Kanske du till och med tänker på att gifta dig?
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
