Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - I Ravenna. Anteckningar af Valdemar Langlet. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33«
VALDEMAR LANGLET.
öfvergifna staden där borta i Romagnans
mest aflägsna höra till en af de för
historien om konstens utveckling mest viktiga
och minnesvärda orter, som öfver hufvud
finnas. Mycket är det ej, som
medeltidens och renässansens stormar liksom
vår eget århundrades fejder lämnat kvar
af glansen och skönheten i en stad, som
en gång varit kejsares och konungars
residens,och det som finnes är ej af den art,
att det slår åskådaren genom storslagen
prakt, mäktiga proportioner eller gripande
detalj skönhet. En turist af den alltför
vanliga Albions-typen med Bædeker i ena
handen och dubbelkikaren i den andra
och hufvudet fullt af la bella Venezia
ellef Napoli, han skall måhända finna i
Ravenna en stad, som är någorlunda
beau-tiful och mycket gammal och smutsig,
men ingenting vidare. Hur skulle väl den,
som är så vidtberest och kunnig, i
några spruckna gamla kyrkor med fula
gubbar uti kunna finna något af intresse?
Men för den, som älskar att i det
bestående skåda det förflutnas former och
färger och som förstår att med fantasiens
hjälp låta den fallna storheten och den
förrostade skönheten åter uppstå och till
ett tjusande helt sammanfoga de spridda
fragment, dem tiden, allförstörarn, lämnat
kvar — för honom, för hans inre syn ter
sig Galla Placidias och Teoderiks stad
i ett helt annat ljus. De långa, tomma,
ödsliga gatorna få lif, skaror af
allvarsamma, togaklädda romare, af högresta,
ljuslockiga östgoter, af smidiga, sluga
greker befolka dem, samla sig på torgen till
viktiga öfverläggningar, arbeta, lustvandra,
köpa och sälja, sträfva, strida och bedja,
lefva och lida, generation efter generation
i brokig växling. Templens remnade
murar stå åter upprätt, klädda med
skifvor af härligaste marmor, som ännu icke
röfvats af en Sighismondo Malatesta, af
en Cesare Borghia; mosaikerna .glänsa,
som än i dag, på gyllene eller himmelsblå
grund; hundrade klockor ringa, tusendes
och åter tusendes böneljud stiga mot
höjden, biskopar och ärkebiskopar
bärande den höga gyllene mitran, symbolen
af en kyrkofurstes makt, läsa mässor för
de frommas själar och utsträcka
välsignande sina händer öfver folket, långa
slingrande processioner af svarta, hvita
eller röda präster och munkar draga genom
kor och tvärskepp, svängande rökelsekar
och fyllande luften med doft af myrrha
och brinnande vaxljus.
Ravenna har gamla anor. Liksom
det är Romagnans mest frejdade stad, så
är det också en af dess allra äldsta. Redan
den gamle Strabo nämner den såsom
grundlagd af nybyggare från Thessalien;
troligare är en annan version, att den
skulle vara af etruskiskt ursprung. Det
är f. ö. af mindre vikt, ty Ravenna når
upp till någon betydenhet först under
den romerska kejsartiden, då redan alla
spår af den ursprungliga befolkningen
äro så godt som försvunna. Det är
Augustus som först får upp ögonen för
det dåvarande Ravennas stora lämplighet
som örlogshamn och här stationerar en
betydlig afdelning af sin flotta. Staden låg
nämligen då på ett antal kanalomflutna
öar alldeles nära hafvet, från hvilket den
i tidens längd genom strandens
fortgående höjning blifvit allt längre och längre
aflägsnad. För flottans behof anlade
Augustus en hamn Classis, om hvars
namn den ett stycke utanför staden
liggande ryktbara kyrkan San Apollinare in
Glasse erinrar, men som f. ö. är helt
och hållet utplånad från jordens yta. En
särskild anledning, hvarför Ravenna
valdes till och i århundraden fick förblifva en
af Italiens viktigaste örlogshamnar, var
nog också den, att ej långt därifrån sträckte
sig utmed kusten den många mil långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
