Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - I Ravenna. Anteckningar af Valdemar Langlet. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33«
VALDEMAR LANGLET.
gendareli.o guidarellis grafbild.
/ Academia delle belle arti.
enträget bad mig taga »åtminstone några
stycken» — hvilket jag under
medpassagerarnes munterhet ock gjorde.
Under påfveväldet gick Ravenna
långsamt men säkert tillbaka, och den tid
som förflutit, sedan Italiens enhet
genomfördes, har icke förmått att märkbart höja
dess välstånd. Den tämligen vidsträckta
staden har f. n. endast 12,000 invånare,
oaktadt den påstås kunna rymma ett
fem- eller sexdubbelt antal, och af
kommersielt eller industrielt lif synes ej ett
spår, så vida jag ej dit får räkna de
muntra flickor och gummor, som sälja
drufvor, äpplen och oljebakadt bröd på
de gräsbevuxna torgen samt de mer än
blygsamma butikerna på stadens »stora
gata», som bär namnet efter
frihetskämpen och ränkmakaren Giuseppe
Mazzini. Eller också de anspråkslösa ved-
skutor, hvilka ligga i den med det
storartade namnet Darsena (arsenal) ståtande
bassin, som utgör ändpunkten af den
långa, staden med hafvet förenande Canale
Corsini.
Om vi från den helt nära detta ställe
liggande järnvägsstationen bege oss ut
på upptäcktsfärd i Ravenna, så går vår
väg först öfver Piazza Farini, där en
minnesvård erinrar om den man, hvars namn
platsen bär, L. C. Farini, Romagnans
diktator år 1860. Förbi den i hvarje
italiensk stad oundvikliga, här ovanligt
tarfliga Giardino Publico, komma vi till
en annan Piazza, uppkallad efter Anita
Garibaldi, den ryktbare hjältens modiga
hustru, som på flykten för österrikarne
år 1849 här dukade under. Vid Piazza
Anita, som den vanligen kallas, ligger
en af Ravennas kyrkor, hvilken i sitt
slag är enastående; det är Giovanni
Evangelista; i likhet med San Ambrogio
i Milano och ett ringa fåtal andra
italienska kyrkor har denna bevarat den
gammalkristna anordningen med
kringmurad förgärd framför templet, eller ett
s. k. atrium; det ursprungligen
därinnanför belägna narthex är däremot
försvunnet, och i det inre af kyrkan, som
byggdes af Galla Placidia till erkänsla för
hennes räddning från ett skeppsbrott,
återstår af den ursprungliga anordningen
föga annat än 24 stycken delvis mycket
härliga antika pelare, troligtvis hämtade
ur romerska tempel.
Märkligare är den närliggande San
Apollinare nuovo. Ursprungligen byggd
af »kättaren» Teoderik, bar den från
början namnet Sanctus Martinus in coelo
aureo (»i guldhimmeln») men invigdes år
570 med nytt namn åt katolsk kult. Sitt
nuvarande namn har den fått efter den
hel. Apollinaris, Ravennas förste
ärkebiskop, hvilkens kvarlefvor i nionde
seklet flyttades hit från den likbenämnda
kyrkan in Classe. Kyrkans skönaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
