- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
353

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tanken. Blad ur min tänkebok af Zacharias Topelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TANKEN.

blad ur MIN TÅNKEBOK af

ZACHARIAS TOPELIUS.

(Eftertryck förbjudes).

Hvad är det, som är jag, du, han,
hon, det, allt och på samma
gång intet? Hvad är det, som
bor i ett skal af en kokosnöts storlek
och likväl ej får rum inom världens
gränser? Hvad är det, som beständigt
föds och beständigt dör, blommar och
vissnar och lefver i alla tider? Hvad är
den på samma gång svagaste och
mäktigaste af alla jordiska krafter, det
ständigt rörliga, oåtkomliga, som, lättare än
etern och ljuset, ej kan bindas, fångas,
strypas, dränkas, räknas, vägas, strykas,
klippas, mätas, förtullas eller beskattas?
Hvad är det, censor? Hvad är det,
storinkvisitor? Du måste veta det. Det var
om dagen din tunga mödaj om natten
din förtviflade dröm. Du dräpte det, och
det fortfor att lefva; du släckte det, och
det fortfor att lysa; du tog hela världen
till vittne därpå, att du begraft det i
glömskans eviga sköte, och se, då stod
det midt på torget och upplät sin talföra
tunga för hvar man, som ville höra, och
hvar man förstod det!

Öfverväldigad af skräck och blygsel,
räcker tankens fångvaktare sin arm åt
trons fångvaktare, och båda gå att hänga

Ord och bild, årg.

sig i denna förunderliga snara, som de
velat skaffa ur världen och själfva ej
kunna undkomma.

*



Tanken, den vidtberesta, var stadd på
återfärden från en världsomsegling och
satte sig i fjärilshamn att hvila på en bit
oskrifvet papper.

Jag igenkände honom. Är du min
tanke? — frågade jag.

•— Din och allas, som solskenet,
svarade fjäriln.

— Så långt har du rest och är icke
trött — fortsatte jag.

— Nej, jag återvänder ett ögonblick
till mig själf.

— Är du icke alltid dig själf?

Det förekom mig som om
fjärilsvingarna fläktade för ett smålöje. — Om
jag alltid vore mig själf, sade fjäriln, hvad
vore då världen? Jag är du, och man
kallar mig kärlek, jag är han, hon eller
det, och man kallar mig själfvisk åtrå.
Världshistorien är sammansatt af jag, du,
han, hon, det, men öfver dem står det
omedelbara.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free